En varg söker sin flock

Jag kommer till ön med blanka ögon. Ett oskrivet blad. En varg som söker sin flock.

För trots att jag sedan fyra och ett halvt år rest hit regelbundet, för kärleks skull, har jag inte tagit musiken med mig. Jo, i spontana små tomtebloss, som en konsert på Wisby strand eller vid en konstrunda i Lärbro har jag deltagit, men lämnat min egen musik på andra sidan vattnet. Men nu, när jag äntligen satt ner bopålarna, fått en nyckel till en dörr med mitt namn på. Nu kan det inte vänta längre. Musiken pockar på och vill mera.

Jag fick ett piano i Lokrume. Ett gammalt, utnött med tonernas namn fasttejpade på mittoktaven, men ändå, ett tonliv. Hon har stått och väntat på mig i nästan ett år utan att ha fått ljuda särskilt mycket, men nu, nu måste dammet och tejpbitarna bort. Genom vänners vänner leder det mig till Gunnar, en man som, trots att han egentligen är gitarrist, stämmer pianosträngar så klangerna nu uppfyller hela mitt rum. Pianot skälver till och vaknar och efter lite skrubbande och polermedel så skiner också tangenterna och lacken igen. Vi dricker kaffe (Gunnar) och jag (te) och det blir samtal om musikens kraft, hälsa, helande och hur viktigt det är att låta en viss del av det skeva faktiskt vara kvar. Att perfekt harmoni kanske faktiskt skapas när 440 får möta 441 (svängningar alltså).

Jag hamnar på kulturmingel på Kulturmagasinet i Ekeby, en oas med scen och ekologiska grönsaker väl värt att besöka. Vi bjuds på soppa med hembakat bröd, konst i Bergmans anda och musik och dans högt uppe i luften omgärdad av röda långa sidenband. Och vi pratar. Vi som vanligtvis skapar. Pratar om livet, om kulturens kraft och möten.

Här finns folksångerskan som flyttat hem till ön och nu skapar spelmansstämma på hemgården i söder, dansarna som varje vecka möter människor som vill känna musiken i kroppen och lär dem om plie, padegoré och vikten av att öva för att känna att de växer. Singer/songwriters, jazzsångare, konstnärer och producenter. Alla är vi här för kärleken och vetskapen att kultur skapar liv och livslust och att i mötet med varandra kan 1+1 faktiskt bli både 3, 4 och 5. Jag lämnar med hopp och glädje. Att jag hittat ett sammanhang. Att även nu när den älskade ön klär sig i höst och vinterfärger och man kanske inte ser och hör lika mycket, så pulserar det bakom kalkstensväggar och ladugårdar. För utan detta stannar livet liksom av. Det är först när ylandet når fram till en annan vargs öra som flocken kan samlas, och jag tror att det finns fler öron att locka. Att musik och kultur gör oss mer levande och att när vi sedan ylar tillsammans, kan vi skapa lite mer harmoni. Lite mer förståelse, gemenskap och kärlek. När vi är i samklang kan vi plötsligt förstå varann bättre, även om vissa svänger i 440 och andra 447.

Veckans vackraste låt om kärlek: ”I’m still here”, text Kathleen Brennan, musik och sång Tom Waits, från albumet Alice.

Kulturföreningen Roxys krönikör: Karina Kampe

Roxys kulturtips!

De Lyttas Kapell show!
Lördag 21 september: Premiär på Fårönatta, Vinor Krog Fårö.
Ett kul koncept.
1:a set Stand-up, Johan Seige ”Akta han är blind”.
2:a set, De Lyttas Kapell, Blues/rock/Americana i en härlig mix på Svenska!
Säkra plats, ring Vinor boka bord.

www.kfroxy.se