Bättre sent än aldrig

Denna krönika vill berätta om kärlekens oändliga kraft. Den kraft som helar, håller om och håller i. Men, den handlar också om tvivlets makt som förmår söndra, sära och skilja oss åt. Men mest av allt handlar den här krönikan om, att vi alla är delar av en större helhet. När en kugge förflyttas i vårt universums stora livshjul påverkas samtidigt din och min riktning. Om kuggen ändrar sitt läge aldrig så lite. Vi människor hör nämligen samman. Vi bär ett ansvar för varandra.

”Något måste skava. Måste kännas, brännas, göra lagom ont. Innesluta, stänga ute.
Vilja eliminera, alienera, bjuda lagom motstånd. Något ska vidröra, beröra.
Väcka sin vånda åter, fordra lagom smärta”. (J.L.)

Det har hänt mer än en gång att livet har skavt ordentligt. Orsakat smärta. Inte bara lagom ont. Det har hänt mer än en gång att jag har behövt plåstra om min själ. Byta förband. Täcka över spåren av värken, inom mig. Det har hänt mer än en gång att jag självmant sökt bekantskap med denna vånda, i min längtan efter den kärlek som vidrör och berör. En säregen kärlek som när den kräver inneslutande, stänger ute. Blir till en boning inom oss av sällsamt tvivel där känslor spretar, vandrar vilse, leker tafatt i fönsterlösa rum.

Med åren har jag försökt ta lärdom av att livet inte nödvändigtvis behöver bjuda motstånd. Bättre sent än aldrig, så att säga. Det onda skaver allt mindre. Kärlek blir till en kär lek.

Vi närmar oss firandet för en av årets stora högtider. Julen. En helg fylld av närhet, värme och gemenskap. Eller inte… För inte alla lyckas med att få till den där upplevelsen av samhörighet och höra till. Ja, som betydelsefulla kuggar i universums livshjul. Kärlekens kraft är en gåva och inte minst den kärlek vi alla borde få känna och ta del av. Alltid. Jag talar om kärleken till oss själva. För visst är det så, att det är genom den kärleken vi speglar oss i varandra? Upplever vårt värde, blir sedda och bekräftade. DU är värd. Alltid.

Att våga tro på kärlekens oändliga kraft, är att inte rädslas. Det är modet att ge sig av längs en rymdfärds bana. Släppa taget. Plötsligt se sig själv falla handlöst, sanslöst in i universums stora livshjul. Bli till kuggen, vilken för riktningen in mot tillvarons tyngdpunkt.
Kanske är det genom musikens lustfyllda glädje, du till sist vågar ge dig hän. Släppa taget om den oro som skaver i ett tyngdlöst universum.
Otaligt räknade är de stunder min själ dansat i takt med musikens toner. Rytmen i kroppens rörelse lockat mig in mot kärlekens tillit. Den oändliga kärlekens kraft. Den som för oss i riktning mot varandra.

Tillsammans är alltid mer! Som medlem i Kulturföreningen Roxy ges du rabatt på entrépriser till evenemang, 200-: kr/person och år. Halva priset för studerande med CSN-kort och ungdomsrabatt.

Och du. Möt någons blick idag, säg ett vänligt ”hej”! Just DU kan bli kuggen som förflyttar riktningen för din medmänniska.

Kulturföreningen Roxys krönikör: Jeanette Liljegren

Kulturföreningen Roxy önskar med denna årets sista krönika alla läsare ett riktigt gott slut på kulturåret 2019. Vi tackar även Jeanette Liljegren, som med den här vackra krönikan, lämnar oss som krönikör.

Följ gärna vårt arbete och håll er uppdaterade på våra event på www.kfroxy.se