Tankar från en tubaist

Dagens situation ställer olika branscher inför utmaningar man för några månader sedan inte trodde man skulle utsättas för.


Där jag jobbar har vi helt plötsligt inte möjlighet att göra det vi är utbildade och tränade för. Det värsta är att vi inte får göra det framför vår älskade publik, saknaden är oerhört stor. Det får mig att inse att jag är väldigt priviligierad när jag i princip varje vanlig arbetsdag, dvs före Corona, får uppskattning, feedback och applåder. Vilken annan yrkesgrupp får det? Det är kanske därför tomheten, när vi nu jobbar genom streaming och andra smittspridningssäkra metoder, är så stor. Att inte få se förväntningar och reaktioner i publikens ögon före, under och efter ett framträdande är en mycket konstig känsla. Det får mig också att inse vad livet och samhället runt omkring mig blir fattigt om inte kulturen i alla former kan förekomma på ett normalt sätt.

Kommer vi nu ha lärt oss något när vi förhoppningsvis har gått igenom detta stålbad? Jag tror faktiskt det. Trots att vi som människor är väldigt bra på att glömma och gå vidare, tror jag att vi kommer att se vårt samhälle på ett annat sätt. Våra gemensamma resurser kanske måste stärkas, både de materiella och de mänskliga. Det borde t.ex. vara självklart att vi inser att vi redan nu ser till att det finns sjukvårdstekniska förråd för en sådan här kris, eller kanske man i stället skall återgå till att ha ett antal K-företag i beredskap. Företag som både produktions- och kunskapsmässigt snabbt kan förändra sin tillverkning av en specifik produkt som behövs för att lösa ett krisläge i landet. Jag jobbade en gång för länge sedan på ett bageri i huvudstaden, det var just ett sådant K-företag. Vi hade faktiskt inte strejkrätt och ugnarna fick aldrig kallna för att vi snabbt skulle kunna slå över till krisproduktion. Bageriet i fråga är numera nedlagt och har blivit ett stort köpcenter. Det var det materiella men kanske den viktigaste lärdomen är att vi behöver rusta upp våra mänskliga resurser. Vi behöver inventera och stärka alla delar av de samhället som handlar om att vårda och stödja vidare behöver vi höja statusen på kunskap på alla sätt som detta innebär. Var kommer då kulturen in i dessa tankar. Samhället är faktiskt helt beroende av just en levande och nära kultur i ordets alla betydelse. Vi märker nu att social kontakter och möten är något som faktiskt gör att det finns en mening med livet. Eller är det någon som vill fortsätta att ständigt ha det som situationen är idag? Det sägs väldigt bra i det engelska uttrycket ”THE EARTH WITHOUT ART IS JUST EH”

Erik Skagerfält
Tubaist och producent på GotlandsMusiken

Roxys kulturtips!

Alla visningar är inställda tills vidare på Folkets Bio! Utnyttja istället vår streamingtjänst ”Draken Film”.
Du startar en prenumeration för 79kr/mån. med koden: FOLKETSBIOVISBY
Hälften av intäkterna under 6 mån direkt till oss på Folkets Bio Visby. Ingen bindningstid.

https://www.drakenfilm.se/?promo=FOLKETSBIOVISBY

Följ länken, trycks på starta prenumeration längst ner och sen fyll i dina uppgifter samt tryck på ”Jag har kod”.