Och livet går vidare

Och så vaknar jag. I skrivande stund en oktoberfredag på ön mitt i Östersjön.

Jag släpper ut hunden i trädgården, brygger första kannan kaffe, kliver i morfars gamla träskor och Går ut för att dra undan lamellerna från verandan så snickaren kan sätta fönstren på plats.


Fukten droppar från trädens blad, rinner av verandadörren och blöter ner händerna när jag drar i snörena. Men solen är på väg upp. Skönt. Bränner bort daggen. Blir en bra dag.

Rep inbokat med DeLyttasKapell. Länge sedan nu. Senaste spelningen var i augusti, S:t Nikolai ruin Visby. Ett härligt gig. En fantastisk miljö att spela i. En chans många av oss som uppträtt där under sommaren, aldrig skulle fått om inte Coronan slagit till och gjorde att alla evenemang i ruinen ställdes in. Vilket i sin tur gjorde att lokala arrangörer erbjöds hyra ruinen mot självkostnadspris, för att ”hålla kulturen vid liv”.

Jag tackar absolut inte viruset för möjligheten, men… just saying.

Pandemin fick mången arrangörshjärna att slå igång kreativiteten. Kulturföreningen Roxy gjorde en s.k. ”Coronasatsning”, vilket gjorde det möjligt för pyttesmå arrangörer som annars inte skulle haft råd, att boka t ex oss.

Fantastiska spelningar, intima. Slutsålda då den svältfödda publiken efter månader av konserter i datorer och mobiler, längtat efter att få ta på finskjortan, ett par stänk lukta gott, kammen genom håret och få träffa och skratta tillsammans med levande, 3 dimensionella människor.

Vi byggde kärlek. Rakt ut till publiken. Förstärkt sång och akustisk gitarr. Resten spreds ur respektive instrument. Bas från vänster. Elgitarr, höger. Trummor, träiga oförstärkta. Utan färgning. Utan sånganläggning. Naket och öppet.

Rosalies träveranda i Fardhem. Knakande golvbrädor. Solen som sänkte sig ner i änget. Doft av sommar, öl och vin, parfym och grillade mackor från en foodtruck.

På Café Maffens scen i Fårösund, där ljuslyktorna på borden och i träden skapade små ögrupper medan mörkret sakta la sig över trädgården och fukten från havet gjorde gitarrhalsar och trumstockar hala.

Skulle aldrig hänt om inte Corona… 

Tackar inte, men… just saying.

Äldreboendena! Aldrig har väl äldre-boendena runt om på ön fått liknande uppvaktning av kulturarbetare som under pandemin. Det riggades , med hjälp av Roxys C-satsning, för små vackra konserter på innergårdar och gräsmattor utanför äldreboendena. Dom gamla satt i fönstren, njöt och log, drack kaffe på fat och doppade bulle.

Dom skulle aldrig fått uppleva dom här konserterna om inte Corona… ja, ni vet. Just saying.

Sitter i mitt kök och kontemplerar. Det kostar normalt, ge och ta några tiotusen, runt 40 000 att hyra

S:t Nicolai en afton. Kommer vi, DeLyttasKapell, få möjlighet att spela där igen?

Kommer dom äldre få uppleva intima mysiga minikonserter på gräsmattor och innergårdar igen?

Kommer Riksteatrar och komiker, kända och okända artister, sångare och musikanter, fortsätta uppträda på dom… ”lite mindre” scenerna?

Krävs det pandemier för att kulturen ska lämna sina invanda mönster och platser och ge alla medborgare möjlighet att uppleva musik, teater och humor i sin närhet?

Vad vet jag? Just saying.

Framtiden kommer med all säkerhet visa vilka kulturarbetare som även när restriktionerna lugnar sig, är beredda att underhålla alla. Med betoning på alla.

Johan Seige
Lirar i det Gotländska Svenskrockbandet DeLyttasKapell

Roxys kulturtips!

HÖSTKONSERT onsdag 19 nov kl 19.00 Pingstkyrkan, Visby

Musik av Bach, Beethoven, Brahms med flera

Vokalensemblen Dona Nona, Frey Franzén violin, Stina Hederstedt
Sopran, Gisela Herb piano och Jake Maczynski horn

Entré 150 kr Roxy medlem 100 kr
Obs! Endast 50 platser 

Biljett köper du på www.kfroxy.se/biljetter