Jag skulle skulle föredra att skriva om scenkonst

Påminns om Athena Farrokhzads sommarprat i P1. Hon ville prata om träd men kände sig tvingad att prata om ett Europa som brann. Jag vill egentligen prata om scenkonst men tvingas att prata om Covid-19.


Det är fredag morgon i november och jag sitter i ännu ett Zoommöte. Mina kollegor är teaterkonsulenter ifrån hela Sverige och vi planerar ännu en digital variant av något som normalt sätt hade varit en scenkonstupplevelse. Det digitala är en helt ny arena för oss. Helt plötsligt måste hon som håller i mötet svara i telefon. Hon arrangerar en kulturkonferens i helgen och ytterligare deltagare bokar av. Hon lägger ner telefonen och utbrister i ett ”nu orkar jag inte mer!”. Tårarna börjar rinna. Hon torkar sina tårar med en vit servett medan vi andra konsulenter är för långt ifrån för att krama. Vi ser på henne med stora ögon genom zoomrutorna. Vi vet alla exakt vad hon genomlever. Vi har alla varit där; vadat runt i det utbrända sedan i mars. Vi har alla bokat av, bokat fram, planerat om, digitaliserat, lagt om hela våra verksamheter, räknat kronor till utmattningens gräns.

Bara några få dagar efter. Jag har precis insett att det är inte bara jag som håller på att bli utbränd av den ständiga kontrollförlusten, det ständiga dubbelarbetet med att både boka på och boka av. Då kommer den, dödsstöten för scenkonstbranschen: sammankomster för fler än 8 personer är numera förbjudna. Luften går ur mig. Jag vet – jag kan räkna upp alla dom livsviktiga gotländska kulturföretag som inte kommer överleva julen nu. Nu har vi verkligen näringsförbud. Det är många av oss som nu kommer gå under.

Så svarade mitt gym äntligen på mitt mail: ”som läget är nu kan vi inte frysa ditt medlemskap eftersom du inte tillhör en risk-grupp”. Så det är alltså inte förbjudet att svettas på ett gym ihop. Men att sitta på en numrerad plats med två meter eller längre till närmaste person är förbjudet – om man ser på teater ihop.

Jag har full förståelse för att samhället behöver stänga ner för att minska smittspridningen. Själv har jag inte inte träffat någon förutom mina absolut närmaste den senaste månaden. Jag ifrågasätter inte att det bör finnas Covid-restriktioner. Sjukvården har min fulla respekt. Jag ifrågasätter rättvisan i hur dessa restriktioner har träffat under året. För scen-konsten har behövt ta ett stort ansvar under pandemin, trots att de flesta rapporter inte visar någon större smittspridning på teatrar. Medan andra verkar kunna ha sina verksamheter öppna som vanligt. Det handlar nog om vad politikerna kan och inte kan reglera. Men om inte alla tar lika mycket ansvar så spelar det ingen roll vad scen-konsten gör. Smittspridningen fortsätter hej vilt ändå. Samtidigt som alla långvariga förbud emot kulturen just nu riskerar att förgöra en hel sektor. En sektor som många av oss inte kan och vill leva utan.

Annika Wassén, Regional Scenkonstkonsulent

Roxys kulturtips!

Nu har Kulturföreningen Roxy en egen julkalender på Facebook!

Tillsammans med Roxy´s verksamhetsgrupper och PA Kompaniet har detta blivit möjligt. Varje dag presenteras en kulturutövare, musiker eller vokalist.

Välkommen att gå in och titta på Facebooksidan.
Kulturföreningen Roxy, varje dag öppnas en ny ruta i kalendern kl. 12.00.

God Jul & Gott Nytt År önskar Kulturföreningen Roxy!