Tomtens julklappsönskning

Tomten släpar säcken över den snötäckta innergården. Huset är mörkt. Han drar upp jackärmen och kikar på klockan. Kvart ”yvar.” Gott om tid, bra. Han sneglar på lappen, adressen stämmer. Checkar tak och skorsten. Inga problem.


Efter väl utfört arbete borstar han sotet av luvan, tar den betydligt lättare säcken under armen och ger sig av mot skogen. Mången skorsten kvar att klättra. Mången klapp kvar att lägga. 

Väl i skogen, på väg mot stugan för att fylla på säcken, hör han en välkänd melodi eka mellan träden.

Men va nu? Där, i en snötäckt glänta, runt en lägereld, sitter musikanterna från Skaraborg, och nynnar falska stämmor.

”Vad gör ni här?” Undrar tomten och ställer säcken i snön. ”Ska inte ni sjunga julsånger i stad och socken?”

”Det är coronajul kära tomte. Ingen vågar lyssna till musik.” Säger han som spelar fio-lio-lio-lej.

”Ingen vågar dansa bomfaderalla bomfaderallan lej, heller.” Säger han som spelar basfiol.

”Inte ens åt andra hållet.” Säger han som spelar flöjt.

”Vet,” säger tomten uppgivet och slår sig ner på säcken. ”Jag har blivit bortjagad från gård och stuva hela dagen. Man hälsar mig på avstånd. Inga barn i mitt knä. De sprayar sjukhussprit över mig och klapparna så jag blir yrslig och går vilse.”

Tassar knarrar i snön från gläntans lilla sjö. Räven raskar över isen, på väg mot sällskapet.

”Ge mig något varmt att dricka hörni.” Ber han och sätter sig moloket, med hängande huvud, så nära elden han vågar. ”Ingen ser mig, ingen besjunger mig. Åh detta virus!” 

Jularbetarna stirrar oseende in i lågorna, försjunkna i egna tankar och andras drabbningar.

Några vackra rådjur poserar professionellt i gläntans skogsbryn, medan de stora Disneysnöflingorna sakta faller.

”till ingen nytta!” Ropar han som spelar fio-lio-lio-lej. ”Ingen fotar vykort nu! Alla är hemma! CoVidskiten!”

Rådjuren viftar snön från öronen och försvvinner graciöst med högburna huvuden mellan gran och fur.

Från skogens djup hörs plötsligt ekande tjut.

”Det är GrinOlle,” säger räven. ”Som sjunger sin visa.”

”Några ställde ut gröt åt mig i alla fall,” säger tomten. ”Och handspritsflaskor.”

Alla nickar och mumlar.

”Vilken märklig jul,” säger han som spelar flöjt. ”I festens stilla tid, då vi sjunger och äter som mest, är det stillsammare på gator och torg, än i kyrkans vapenhus på en nyårsdagsmorgon.”

De tömmer sina glöggmuggar, och slickar sina läppar.

”Tjaha,”säger räven och reser sig stelt. ”Dags att dra vidare. Kanske behöver någon krake se en raskande räv för att få känslan av julefrid.”

Musikanterna tar sina instrument, nickar åt tomten och ger sig av, på jakt efter publik. 

Tomten sitter kvar. Ser på dom falnande lågorna och önskar sig för första gången i sitt flera hundraåriga liv, en julklapp. 

Och med ett leende under skägget, ger han sig så till slut av mot stugan för att åter fylla säcken. Ty hur man än vrider och vänder på saken, tänker tomten, är julen kommen, och vi med den.

Och vad tomten önskade sig gott folk, och om den går i uppfyllelse, visar sig när snön smält och ”sommar´n kommar.”.

God Jul och Gott Slut på detta märkliga år, 2020, önskar Johan Seige, medlem i Bandet DeLyttasKapell

Roxys kulturtips!

Nu har Kulturföreningen Roxy en egen julkalender på Facebook! Tillsammans med Roxy´s verksamhetsgrupper och PA Kompaniet har detta blivit möjligt.  Varje dag presenteras alltid en kulturutövare, musiker eller vokalist. Välkommen att gå in och titta på Facebooksidan Kulturföreningen Roxy, varje dag öppnas ny ruta i kalendern kl. 12.00.

God Jul & Gott Nytt År önskar Kulturföreningen Roxy