Lär av Julie

Raindrops on roses and whiskers on kittens…. *

I filmen the Sound of Music sjunger barnflickan Maria (spelad av en fantastisk Julie Andrews) sången ”My Favourite Things” för barnen von Trapp. De står inför en stor utmaning. De ska fly Nazisterna och ta sig över de österrikiska alperna, mot säkerhet. Sången handlar om sådant som gör henne glad och Maria försöker ingjuta mod och förtröstan. Fokusera på det goda. Allt blir bra!

Filmen kan ju idag anses ganska naiv. Inte hjälper kattungar mot Nazister eller morrhår mot en familjs utsatthet och säkerhet? Eller?

Den får mig i vilket fall att reflektera på tiden NU. Hur jag upplever att fokus gått helt överstyr. Allt ljus på det okända, allt otäckt som kan hända. På virus, hot och konspirationer. Vi drunknar i trumpismer, nyhetsdrag, kändisar som rasar och rubriker som vrålar och skränar.

Sanningen är att all denna realism faktiskt inte gör mig det minsta gott! På det du fokuserar får du mera. Mera virus, mera hat, mera katastrof! I alla fall i min värld är jag är i stort behov av kattungar och morrhår!

Vi går båda in i samma hus. Samma rum och samma korridorer.

Jag ser allt i blått. Du väljer att se det rosa.

Jag ser kallt blått ljus, blåa tavlor, blåa gobelänger. Jag ser blå sinnen och blå teskedar i plast som samlats under det blå Perstorpsbordet. Jag huttrar.

I din värld samlas tårtans rosa rosor, rosa läppar och en skrattande rosenröd mun. Du ser värmen i människors ögon och du drömmer om rosa rabatter.

Du är glad. Påfylld. Redo för dagen.

Jag känner mig blåaktigt svag. Önskar jag hade valt dina glasögon.

Är vi så färgade av våra perceptioner att vi blir blinda? De val vi gör tonar våra glasögon och skapar vår världsbild. Sanningen ligger väl någonstans där mitt emellan.

På det jag fokuserar får jag mera.

Det betyder så klart inte att det andra inte existerar.

Jag menar inte att stoppa huvudet i sanden och glömma,

men behöver påminna mig om att flera verkligheter faktiskt finns att se.

Byta glasögon ibland och våga drömma.

Med vad fyller jag mina dagar?

I helgen skidade hela Visby fram i vacker kritvit snö. Jag tog vägen mot kullen och de varma vantarna på. Pulkan och dottern på släp och termos av stål, fylld med varmt te. Ett stort andetag och lungorna fylldes med kall, frisk vinterluft. Njutning! Muren klädde upp sig och intog sin skönaste vinterskrud. Så vackert att hjärtat blöder. Naturen håller andan. Laddar om. Den bryr sig bara om att klotet tagit sig ett varv till runt solen. Erbjuder all sin oändlighet.

Så, inspirerad av Julie; jag blir glad av våren som är på väg, chokladbollar bakade med riktigt smör och lite havssalt, dansande barn i alpmiljö och vet du, mitt hjärta exploderar av lycka av dotterns 1-åriga skratt när vi swischar tillsammans nerför kullen. Sjungandes…”The hills are aliiiiiive, with ”the Sound of Muuuuuusic”….

Kattungar och morrhår. Ja tack!

* första raden ur sången “My Favourite Things” ur filmen ”the Sound of Music”. (Fritt översatt; Regndroppar på rosor och kattungars morrhår)

”R.I.P Christopher Plummer (1929-2021) – För alltid Kapten von Trapp.
Tack för allt!”

Karina Kampe, artist & låtskrivare

Roxys kulturtips!

KVINNOFOLKI VISBY
Utställning ”Fåglar och Akvareller”
Under hela februari ställer Ingalill Fredly & Carina Norefalk ut i Kvinnofolkis entré.