Instrumentkavalkad på livets strängar

I mitt tidiga barndomshem fanns ingen musik förutom radions grammofontimme. 

När jag fyllde 8 år fick jag en kär present, en cittra med tio strängar och medföljande melodipapper som man lade under strängana för att få fram enkla melodier som Lilla Snigel och Alla fåglar kommit ren´. Den finns fortfarande kvar i min musikhörna, barndomscittran! Till 11-årsdagen överraskades jag med ett riktigt piano av märket Rösler, ett tjeckiskt instrument, jag undrar fortfarande hur de hade råd med det!

Samma år byggdes den nya missionskyrkan dit organisten Åks införskaffade en modern piporgel ”ända från Tyskland”, eller ”Tiskland” som Åke sa och Torgny Lindgren skriver i en av sina noveller. .Där fick jag hjälpa till vid stämningen av alla piporna, men fick också se hur man basar med fötterna.

Med pianot följde också nybörjar-kurs i pianospelets mysterier hos byns kantor, tillika musiklärare på skolan. Tillsammans med en kompis som spelade gitarr började jag utforska dåtidens populärmusik men också bluesmelodier och jazz-låtar. Gitarristen Lars visade mig fenomenet ackord och ackordanalys som en genväg att spela melodier med fylligt komp. Väl kommen till Beethovens ”Für Elise” undrade jag om inte hr kantorn kunde lära mig något om ackordanalys istället. Han vägrade och jag slutade tvärt! Då bildade jag ett skolband istället…
Kan fortfarande inte alla repriserna på Beethovens berömda stycke!

Under studietiden i Umeå kunde jag spela på skolans flygel i elevrummet men skaffade ett dragspel på hyr-köp, till allas glädje vid de talrika allsångskvällarna.

Till Gotland kom jag med fru, ettårig dotter, blockflöjt och dragspel. Föräldrarna betalade frakten för barndomspianot, som snart fyllde luftrummet i radhuset på Söder.

Sommartid 70-tal anordnades musikfester uti den gotländska grönskan, med deltagande av lokala band och grupper från den svenska musikrörelsen. Här framträdde bl a progg-grupper som Samla Mannas Mamma och Peps. I socknen fanns flera spelmän som jag blev god vän med, Alvena Lindaräng var en perfekt arena och tummelplats för sommarens umgängen. Störst intryck gjorde socknens uppfinnare Unne, multimusikant med dragspel, ståbas och såg. Vilket fantastiskt instrument!

Ramlösa Cykelklubb bildades under den period på musikkaféet när ”alla kunde spela”, och grupper som Lejonklösa och Smaklösa etablerades. Mina framträdanden på den atonala men rytmtydliga tvättbrädan finns dokumenterat på den nostalgiska samlings-LP:n från musikcaféet; Vad gör algerna egentligen under vintern?

Härligt samspel och fina stunder fick jag som bajanist (?) Gotlands Balalajkor på 80-talet, bl a en fantastisk kväll på Berwaldhallen med landets samlade orkestrar, 350 musiker och sångare anförda av Visby-sorken Owe Ronström, sedermera professor vid Campus Gotland.

Numera ägnar jag mig åt att effektuera min egen 50-årspreseent att spela genom alla Gotlands kyrk-orglar (över trettio kvar…), men framför allt åt hopmontering av den hemmabyggda piporgel som min barndoms farbror Åke själv satte ihop hemma i Malå när han pensionerades från missionskyrkan som 70-åring. Han blev 99! Orgeln fick jag som gåva av hans barn efter att den stått oanvänd över tio år. Nu växer den fram i Wessmans musikförlags lokaler och blir snart spelbar igen! Genom musiken lever vi alla vidare!

 Peranders Sandström, Jazzklubbsfunktionär i karantän

Roxys kulturtips!

Konstutställning på todej i Västergarn 1 april kl. 11.00

Nu öppnar vi upp todejbutiken med konst från Charlotte Ahlin i växthuset och nya grejer i butiken till dej och ditt hem. Sedan har vi ju också våra snygga kök att kolla in, välkomna!