Alla behövs, alla har något viktigt att erbjuda

I onsdags var jag på Gotlands-musikens konsert i DBWs Botaniska trädgård. Det var så fint. Musikerna behövdes. Men det gjorde publiken också. Trolla bort oss som bidrog med värme (75 watt per person), applåder och ovationer så hade det i alla meningar blivit tomt.

Då Mats Hoffman undrade om någon känt igen något i det potpurri på valser de just spelat ropade jag Klart till drabbning. Det var mitt lilla bidrag den kvällen.

På söndag ska jag och hustrun göra vårt genom att sjunga psalmer på någon högmässa. Projektet går ut på att beta av alla Gotlands kyrkor Det tar alltså minst två år. Med darrande fingrar öppnar vi fredagstidningen för att se vad som erbjuds i predikoturerna. Vi hoppas på att det blir högmässa i Fide, Öja, Vamlingbo och Hamra innan snön faller. Annars får de vänta till våren. Jamen Sundre då, undrar du kanske. Där har vi redan varit, såklart.

Gå på någon högmässa du också. Du behövs. Det är förstås olika, men en gång utgjorde vi faktiskt 2/3 av alla, de avlönade oräknade. Så kan det inte få fortsätta. Stand up and be counted! Så har vi repetitionerna med Cantus kören på måndagar. Linnea Tibell är åldersblind så vi slinker med. Också här har vi något att erbjuda. Lust och notläsningsförmåga, för att ta två exempel.

Anna Hederstedt hade ett barnbarn i publiken i Botan. Det kunde inte vi erbjuda. Istället har vi ett barnbarn som laddar för audition med ett storband i Perth. De söker en vokalist. Tänk så det kan bli.

Hur tycker du jag klarar det här med att vara personlig utan att bli privat? Svår balansgång. Pröva du också. Skriv och publicera. Det finns inte längre några ursäkter. Print on demand, sociala medier, till och med insändarsidorna – det finns så mycket tillgängliga kanaler.

Själv publicerar jag informativa grafer om smittspridning och vaccinationsvilja. För att inte folk ska tro att jag helt tappat det lättar jag ibland upp med en bild på björnhallon eller en jätteask under avverkning.

Statistik är förstås också kultur. Det vidgar vyerna och då är det definitionsmässigt kultur. Det tycker åtminstone jag. Man ska också akta sig för att tro att medmänniskorna är endimensionella. Man kan vara okej fast man gillar att rita diagram. Och man kan vara en hängiven bilbyggare och samtidigt en skicklig trumpetare.

En gammal vän till mig har jag länge sett upp till. Och det beror inte bara på att han var huvudet högre än jag (är). Han var verkligen inte endimensionell. Han kunde paddla kanadensare, blåsa tvärflöjt och spela piano så pass att han var med i ett storband. Han kunde sjunga bas och göra arrangemang för fyrstämmig kör samt leda projekt på Ericsson. Han var en fantastisk lekkamrat. Han hade massor att erbjuda och omvärlden blev glad av honom. Jag saknar honom verkligen.

Något jag snart hoppas kunna erbjuda är ett större belopp för att finansiera Operans angelägna verksamhet. Missförstå mig rätt. Jag funderar inte på någon donation. Jag tänkte köpa en biljett eller två. Priset närmar sig dock nivåer där begreppet donation kunde passa. Men jag betalar gärna. Kulturen är värd sitt pris. Du betalar med tid och pengar. Och du får mångdubbelt igen. Hjärndimman lättar liksom plånboken och allt är underbart oemotståndligt.

Nej, nu måste jag sluta för klockan är nästan 14.00 och då släpper Folkhälsomyndigheten de senaste covidsiffrorna.

Bertil Thorslund
Omvänd vinterfastlänning

Roxys kulturtips!