Pippi på lekis

Hon tror verkligen att hon är starkast i världen, och pojkarna blir så arga!”
Den cendréfärgade montessori-fröken (som för övrigt hette Ingrid) tittade bönfallande på mamman vid dagens hämtning.

Anledningen till uttalandet var morgonens samling där dennes dotter 5 år, med klar och tydlig stämma och iklädd röd medtagen peruk, öppnat dagen med:
– ”Hej, Jag heter Pippi, och jag är starkast i världen! ”
– ”Det är du inte alls!” skrek genast tre upprörda småkillar i kör, alla mellan 4-6 år.
Då Pippi därefter varken gått med på att degradera eller omförhandla hade ordväxling, höga skrik och till slut ”hår-luggning” blivit följden!

Detta utspelade sig under 70-talets mest ”kramiga era” och att ta till hårdhandskarna, må så vara för att försvara sin 5-åriga heders skull, var inget man såg på med blida ögon. Detta, liksom att pojkarna hade rätt i sak, att Pippi var en sagofigur och påståendet alltså inte var sant, talade fröken prompt om för den trötta mamman. Mamma Barbro visste nog inte helt hur situationen eller den uppretade dottern skulle hanteras, men peruken fick i alla fall åka med hem och dottern informeras om läget.

Nu vet ju dock varje Pippi, att hennes styrka knappast sitter i håret. Diskussionen fortsatte därför med kraft även nästa dag. Affären var tvungen att göras upp och den

lilla gruppen stegade beslutsamt in i slöjdrummet där planka, hammare och spik ställdes upp för att bevisa den påstådda styrkan. Snabbast vinner! Tre bestämda spikar senare var saken slutdiskuterad och tre molokna smågrabbar lunkade ut igen, muttrandes något otydligt i stil med ”tjejbaciller”… Ordning återställd, ”fair and square!”

Pippi och den här historien har funnits med mig hela livet. Hennes inställning att ”det har jag aldrig provat – så det kan jag säkert” inspirerar! Det har blivit mången spunkletning, taknocksbalansering och ”På rymmen-resa” driven av Konrads kalasklister. Flera Klingar, Klangar och Dunder-Karlssons har fortsatt opponera sig mot idéer och tankar om det omöjligas gräns, med olika resultat, och olika lärdom. Kappsäckens gullpengar har väl kanske mest varit av choklad, men vem bryr sig om det, när tanken om att vara Pippi gör livet lite galnare och lite roligare att uppleva!

Det är väl därför inte helt otroligt, i skenet av barndomens äventyr, att nämnda Pippi efter många år till slut råkade landa just här på Gotland. Sagoön mitt i Östersjön. Det är ju till viss del att komma hem igen. Här kan hon springa fortast upp för kyrktrappan, köpa allt godis hon vill på Karamellboden och även besöka sin gamla Villa Villekulla vid behov ute på Kneippbyn.

Min största Pippilycka inträffade dock häromdagen när jag tillsammans med Hanna 2 år, för, tja, 300:e gången (!) …. i djup koncentration insöp Inger Nilsons gamla Tv-serie från 60-talet. Plötsligt tittar hon upp och pekar, med ett litet men bestämt finger på mig, och utbrister
– ”Mamma PIPPI!!”
Då log mitt modershjärta och jag tänkte
– It takes one to know one! *

* Fritt översatt; ”Det krävs en för att känna igen en annan”

Karina Kampe, Artist & Sångskrivare
a.k.a Pippi

Roxys kulturtips!

Jazzklubben-Munkkällaren
Gotlands Jazztrio med Karl Oleandersson!

Karl Oleandersson trumpet, Klas Lindquist saxofon,
Oskar Lindström Piano, Nils Ossman kontrabas och
Marcus Grufstedt trummor.

Plats:Munkkällaren i Visby  28 oktober 20:00
Insläpp från 18:00  Biljetter: http: www.kfroxy.se
Bordsbokning: 0498-27 14 00