Kulturarbete under Pandemin

Det blir ju ganska lätt att halka in på funderingar som relaterar till covidpandemin när man skall skriva. Vad gör man när samhället stänger ner de möjligheter man har att framträda på. Det är för mig självklart att försöka följa restriktioner och hjälpa till att försöka hindra smittspridning så gott det går men det innebär ju samtidigt en massa problem. 

För mig som jobbar med musik så hände det rätt mycket under de första månaderna. Det skapades program att spela och repa via internet med nästa ingen fördröjning överhuvudtaget. Jamulus var ett program som fungerade på alla plattformar men det var tvunget med en fast lina och inte wi-fi. Kolleger till mig spelade med andra musiker över hela världen. 

Ett annat var ju att jobba hemifrån och mötas digitalt via Zoom och Teams och andra lösningar. En del funkade bra och en del funkade mindre bra. På mitt deltidsarbete hos Musikerförbundet var det högtryck och vi lyckade genom insamlingar betala ut ca 5,5 miljoner till folk som tappat gig. Efter 2 år så har en del band upphört att existera. 

De som spelade bruksmusik att dansa till. En stor del av dansbanden är borta. Svårt att få folk att ta sig en svängom hemma i köket. Jo det har försökts. Arrangörer och bokare fick tänka om. Eftersom gränsen under sommaren 2020 var satt till 50 personer per evenemang så behövde man göra något nytt. 

En del anordnade trädgårdsspelningar och genomförde över tvåhundra evenemang med ett max tal på 50 besökande. Man kunde bl. a. få uppleva Tomas di Leva och ett flertal andra men utan stora orkestrar. Priset var satt i förhållande till artisten. Tror att runt 600: – för de populäraste. 

Det blev inte så många uppträdande för någon och då ägnade vi oss åt att skriva nytt material, repa och spela in. 

Smittan har ju ökat och minskat i vågor och vi har varit tvungna att anpassa oss efter det. En del event slutade med att alla blev smittade medans andra bara flöt på utan att något hände. Stora personliga sorgen var hösten 2020 när en vän och kollega till mig blev smittad på ett sjukhus, hamnade i respirator och gick bort. Det hände givetvis många och en hel del av dem som gick vidare hade förmodligen inte klarat sig ändå pga. säsongsinfluensa etc. 

Men 2021 skulle det vända. Vaccin skulle förmedlas och vi skulle få en flockimmunitet. Mors. Viruset muterade för glatta livet, folk vägrade hjälpa till och låta vaccinera sig, De som ville fick vänta därför att man inte kunde hantera logistiken. Restriktionerna ändrades och ändrades. Ett år till ”åt skogen”. Samtidigt så fick stora företag hjälp men hade aktieutdelning i alla fall. Kriminella sålde testresultat som var falska. Och folk fuskade. Nu verkar den smittsamma omikromvarianten vara ganska mild och väldigt smittsam så vi kanske kan avsluta detta så småningom och behandla det som en ”vanlig” influensa. 

Jag längtar efter att kunna få sätta upp gig med vaccin- eller covidpass. Eller ännu hellre skippa det och börja leva som vanligt. Fast digitala möten kommer jag nog fortsätta med.

Bo Ahlbertz, artist & producent

Roxys kulturtips!

EMMA REID, ERIK RONSTRÖM & GOTLANDS BLÅSARKVINTETT 

27 januari, kl. 19.00 | Östergarns bygdegård
28 januari, kl.1 9.00 | Rute Folkets Hus 

MUSIK Mästerlig folkmusik i ett levande program som väver samman mer lokala toner med musik från t.ex. Storbritannien och stormaktstidens slagfält i Poltava