Ta inget för givet!

Konstnär Uno von Corswant

Den här krönikan hade jag inte tänkt att jag skulle behöva skriva. Torsdagen den 24 februari började inte bra, nyhetssändningarna berättar om ett krig inte långt från oss. Lätt nedstämd tar jag mig till jobbet och efter lunch möts jag av nyheten att Uno von Corswant har lämnat oss. Men, vi pratade ju i går … och inte var vi klara heller. Känslan när någon som man haft nära kontakt med under lång tid inte längre finns är svårförklarad, möjligen kan man beskriva det som om man har ett hål i bröstet. Uno kommer att vara saknad, länge och mycket.   


För ungefär 20 år sedan, när Roxys Jazzklubb funnits i 10 år, var föreningens ekonomi skakig, och att bedriva en jazzklubb med så hög ambitionsnivå som vi hela tiden har haft kostar pengar. Uno var redan då en av klubbens stamgäster och han kontaktade föreningen och erbjöd sig att hjälpa till. Med sina kunskaper från reklamvärlden och med sitt stora kontaktnät erbjöd han oss att göra en professionell programbok till Jazzklubben och även sälja annonser i programboken. Det var ett stort steg för vår ideella förening att våga tänka tanken med kommersiell reklam. Uno bevisade för oss att de annonser han sålde inte var reklam utan bevis på det gotländska näringslivets stöd till den levande kulturen. Och så rätt han hade! 

Utan den hjälp som vi fick då och som vi fått ändå fram till förra veckan hade det inte funnits någon Jazzklubb i Visby – på allvar, det hade inte gått att bedriva den. Jag har inte tänkt den tanken förrän i förra veckan när vi plötsligt stod med tårar i ögonen och förstod att Uno inte längre finns bland oss. Det är lätt att ta saker för givet, att tänka att vi gör väl som vi alltid har gjort. I en ideell kulturförening som Roxy är vi hela tiden beroende av människor, människors lust och att människor är beredda att göra något som också kan vara till glädje för andra än sig själv.  

Uno von Corswant var en av dessa människor, han brann för kulturen och var alltid beredd att ge en hjälpande hand. Det är många i det gotländska kulturlivet som han har stöttat. Med glädje såg vi också att Uno återupptog sitt måleri, jag tror att det var i Jazzklubbens programbok han först tryckte någon av sina målningar. Eller som han sa: Jag har gjort en målning, är det ok om jag lägger in den i programboken? 

På torsdag den 17 mars skall jag presentera Magnus Lindgren -By four- på Jazzklubbens säsongspremiär, jag skall då också stolt ur bakfickan ta fram vår nya programbok och visa för publiken. Samtidigt skall jag titta snett till höger på Uno och tacka honom medan han generat tittar ner i bordet – men nu kommer det att vara tomt där. 

Tack Uno! 

Örjan Klintberg
Kulturföreningen Roxy

Kulturföreningen Roxy`s Stipendiefond 

PS. Kulturföreningen Roxy har startat en fond till Unos minne. Vi vill under ett antal år dela ut ett stipendium till någon som verkat för det gotländska kulturlivet, kanske inte stått längst fram men vars insats är ovärderlig. 

Swisha gärna ett bidrag till: 123 296 48 56. DS.