Det är aldrig försent

Förkyld men glad strosar Kajsa, 2,5 omkring i treans klassrum i den lilla gotländska landsbygdsskolan, fryntlig och uppsluppen. Hon kan inte vara med sina kompisar på dagis idag, och ensamma pappan är strängt upptagen med sina VIKTIGA möten i stan´. Så vad göra? Låna ut henne till gamla vännen Ingegerd, såklart!

Familjens ständiga barnvakt, barnlös ensam fröken i grannsocknen, de brukar alltid trivas bra ihop och har setts många gånger tidigare under pappans nödutryckning till frökens fina gamla hus, dryga milen bort. Hans ytterst omoderna bostad saknar moderna bekvämligheter som rinnande vatten, tvättmaskin o s v. Allt detta fanns såklart hos Ingegerd, 10 min bort! Så när behov uppstod, välkomnades vi med god mat, dusch och klädtvätt. Efter maten lek, sång och sagoläsning, varefter barnen, trötta men nöjda, somnade in… Livet rullade på – relationer ingicks och avslutades, ensamma fröken blev flerbarnsmor med olika män, ensamma pappan blev bonusfar till ännu en dotter, levde ihop, skiljdes, nya kärlekar och samboförhållanden, skiljdes igen, o s v.

Social desperation efter att sambon avlidit – han kontaktar kärlekar från förr i förhoppningen om att NÅGON skulle vara intresserad av samvaro i bestående form. Det som för femtio år sedan var omöjligt visade sig nu vara fullkomligt naturligt. ENSAMMA fröken hade blivit ensamma änkan med tre vuxna barn. Det är ju aldrig för sent!

Vid min egen skolstart blev jag, som alla pojkar i klassen, väldigt förtjust i Lisa, den smarta sötaste, roligaste flickan. Vid de årligen återkommande sagospelen drömde jag ständigt om att få den ”manliga” huvudrollen med uppgift att kyssa prinsessan, som alltid var Lisa, men den rollen tilldelades alltid någon annan. Under studietiden festade vi några gånger med gamla kamrater, men aldrig att hon nappade på mina flörter! Efter studierna gjorde hon karriär och enrollerades till styrelsen för det FINA CENTRALA VERKET. Efter att ha inlett en relation med verkschefen, blev hon sviken och förbannad. Vid verkets sedvanliga vårutflykt med verksledning och styrelse valde man Gotlands län som mål. Inför avslutande praktmiddag, ringer Lisa och bönar om att jag skall manövrera mig in till festbordet, för hon vill ha mig som bordskavaljer, exponerande ömsesidiga kärleksbetygelser… Då och då slängde vi en blick på Chefen, som måtte ha lagt märke till våra gemensamma glädjeyttringar!. Lisa stannade några dar efter delegationens återresa, hon blev tvungen att övernatta hos mig då det var fullbokat på hotellen. Äntligen! Det är aldrig för sent!

Min lillebror och jag har i vuxen ålder inte lyckats etablera någon riktigt hjärtlig kontakt. Men för några år sedan, när han började skriva en dokumentärroman om vår mejerist till far, började han att ofta ringa till mig för att kolla faktauppgifter. Så småningom, författandet drog ut på tiden, blev vanan med daglig kontakt så stark att den nu, efter drygt fem år, är ordentligt etablerad, Vi har en pratstund nästan varje dag, om livet, musik, politik och ålderdomen, kärlekar, karriär, barnbarn o s v. Med andra ord – allt som hörer livet till – och även döden.

FÖR SNART ÄR DET FÖR SENT!!!

Peranders Sandström,
Jazzklubbsvolontär

Roxys kulturtips!

Haiti & Voodoo Rytmer

DRUM CLINIC Med Sanna & Sten Källman

Tid: 15 september kl. 18.00-21.00
Plats: La Scala /Kulturum i Visby
Anmäl dig till info@jensfriishansen.se
Pris: 150:-, studerande valfritt pris och barn gratis