”Jag önskar att jag hade lärt mig spela ett instrument när jag var ung!”

Jag har ofta hört den repliken när jag berättat att jag sysslar med musik, och har då alltid reagerat på två sätt: Dels så kan jag inte riktigt sätta mig in i situationen, eftersom jag ju ”umgåtts” med musik genom hela min uppväxt. Dels så tänker jag att det måste gå att lära sig, även om ungdomstiden ligger decennier tillbaka. Kanske kan det förstås vara svårare att uppnå en önskad nivå, men att lära sig ett instrument – om än lite begränsat – borde ju gå om motivationen finns.

Beroende på vem som uttalat den här livsönskningen, har jag ibland inte kommenterat det alls, men ibland har jag inte kunnat låta bli att provocera lite: ”Det klart att det går att lära sig även vid din ålder!”

Men kanske är det inte så lätt. Det handlar ju om många aspekter. Smidigheten och förmågan att koordinera nya rörelsemönster avtar med åren, och det kan vara svårt att hitta sammanhang med bra balans mellan utmaningarna och det lustfyllda. Sen behövs förebilder – eller i alla fall någon som kan instruera – och där kanske det tar stopp för många.

Att arbeta i Kulturskolan är därför ett oerhört ansvarsfullt uppdrag. Jag önskar att vi kunde hjälpa varje elev att hitta den sträng som ger mersmak när den slås an. Och då inte bara bokstavligen. Kulturskolan erbjuder ju inte bara musik. Där finns också ämnena, Dans, Film & TV, Bild & Form, Teater, Musikal och på prov i höst också ”Kreativt skrivande”.
Möjligheterna är många att hitta något som passar och stimulerar. Sen finns det ju gott om andra kulturorganisatörer som också erbjuder meningsfulla sysselsättningar.

Läroplanen och timplanen i grundskolan har förändrats många gånger under mina år som musiklärare från 80-talet – och nästan alltid har de argument som hörts ljudligast, handlat om att stärka baskunskaper i teoretiska ämnen eller om omdömen och betyg i allt tidigare årskurser. Säkert finns det också förändringar som varit nödvändiga. Jag har dock tyvärr upplevt att relationsbyggande, personlighetsstärkande och demokratifrämjande aktiviteter och förhållningssätt, raljant kritiserats som ”flum” i skoldebatten – oftast av människor som inte själva finns där i klassrummen. Men det är sådana aktiviteter som är grunden för att skapa den ”ordning och reda” som samtidigt ofta efterlyses.

Jag tänker att den psykiska ohälsa som ökat under senare år – framför allt hos unga människor – hänger samman med den här utvecklingen. Stressen för eleverna ökar och möjligheterna att utöva estetiska verksamheter minskar – eller blir alltmer förenklade och teoretiserade för att vara ”mätbara”. Jag tror inte vi löser problemet med beslut och handlingsplaner som riskerar skapa fler stressande moment. Vi behöver istället fler tillfällen för människor att hinna vara människor.

Den unga person som idag tillåts ”hinna vara människa” kommer troligen att må mycket bättre. Dessutom tror jag inte att den personen om några decennier behöver säga till sin omgivning: ”Jag önskar att jag hade lärt mig spela ett instrument när jag var ung!”

Kulturskolan Gotland
Hans-Åke Norrby
Kulturskolechef

Roxys kulturtips!

Klang-, rörelse- och cirkuskonst i lyssnande samspel
Familjeföreställning + prova på

26/11 kl 14.00 Orionskolan

Av och med Vibrationsverket
Anna E Weiser – musiker, tonsättarkoreograf
Wolfgang Weiser – jonglör, balanskonstnär

Biljetter på kfroxy.se/biljetter