|Goggings & röda 80-talsbrallor| När jag fick mitt cancerbesked och världen rämn…

|Goggings & röda 80-talsbrallor|
När jag fick mitt cancerbesked och världen rämnade under mina fötter så började jag läsa olika berättelser, för att kunna förbereda mig på behandlingen. Det var fruktansvärt. Den ena historien värre än den andra och när jag fick min första dos cellgifter grät jag tyst inför vad som komma skulle. Därför vill jag ge en annan bild, min bild, då jag vet att det är en hel del drabbade som läser mina ord. Ja, jag tappade mitt hår och drabbades av en del biverkningar men på det stora hela gick det långt över förväntan – trots en hård och lång behandling för aggressiv cancer. Min lillebror; en synnerligen vältränad, snygg och klok kille som förutom att bli uttagen till livvaktsutbildningen – gick hela vägen till semifinal i Gladiatorerna (ja, jag är skitstolt), klev in och coachade mig under den värsta perioden. Flintskallig och med kroppen skälvande av kortison sprang jag och försökte blinka bort svetten som rann in i mina franslösa ögon. “Tänk på David Goggings syrran, “keep hammering!” Som vi sprang. Längs Umeälven hamrade vi på efter mina strålpass och drygt fem månader på cellgifter. Det var en ansträngning utan guds like, lite som Goggings – han som var utsatt och fet och som, mot alla odds, blev en av världens mest vältränade människor. Idag sprang jag och min rödhåriga bästis Saiva i gnistrande puder i drygt en timma. Återfallsoron lättade, sinnet lystes upp och hjärtat slog så fint och fast, trots 18 injektioner hjärtpåverkande Herceptin. Så tack brorsan @peterzetterqvist1, jag älskar dig!

PS. Jag hade två olika cellgifter, det ena -Taxotere gav tidigare en viktuppgång på i snitt 20 kg/patient, enligt min onkolog. Nu har viktuppgången begränsats tack vare stora doser kortison (som i detta fall har omvänd effekt), till ca 7-8 kilo/patient. Utöver detta ger min antihormonmedicin även en viktuppgång, vilket gör det tyngre att springa men det skiter jag i! Och mina små snygga träningskläder har jag sålt, istället springer jag i mammas röda 80-talsbrallor. Vad jag vill säga med detta är: bortse från vikt, kläder, väder och fan och hans moster! Bara ut och lunka/jogga/spring så du får upp pulsen i sisådär 30 minuter. 🏃‍♀️

 Detta inlägg finns i sin helhet på Instagram-kontot glesbygdsromantik

Källa: glesbygdsromantik