|Ut i krig| Jag har fortfarande nattlinnet på, dricker kaffe och vilar blicken p…

|Ut i krig|
Jag har fortfarande nattlinnet på, dricker kaffe och vilar blicken på glöden som falnar i kaminen. Återhämtning efter en intensiv strid. Ja, vi har gått ut i krig – som en vapendragare konstaterade häromdagen.

Efter nära tolv år i detta land, i Gällivare, ska vår vän Tahira och hennes dotter Duaa nu utvisas.

Tahira har fast anställning på Gällivare kommun, är en behövd och uppskattad medarbetare. Duaa är född och uppvuxen i Gällivare – hon är som vilken 11-årig Gällkatjej som helst; går i skolan, hänger med kompisar och leker i simhallen.

Duaa har ingen koppling till det land som hennes mamma en gång flydde, för att rädda Duaa från – Islamiska republiken Pakistan. Ett land som för ett oupphörligt krig mot flickorna och kvinnorna. Men det räknas inte som ett hot – om du frågar Migrationsverket.

Tahira räddade en gång livet på sin syster. Hennes far hade bestämt sig för att döda systern, då hon var brännskadad och därmed omöjlig att gifta bort. Tack vare Tahiras ingripande lever hon än idag.

När Tahira var fjorton år tvångsgiftes hon bort med en nitton år äldre man. Hon försköts från hemmet och alldeles ensam och utlämnad utsattes hon för fruktansvärda övergrepp och våld. När hon var femton födde hon sitt första barn. Sedan ett till, båda pojkar.

Tahira utsattes för en tvångsabort, under sin tredje graviditet, när det visade sig att hon väntade en flicka. När fjärde barnet – Duaa – var på väg flydde hon landet. Aldrig mera skulle hon gå igenom en sådan abort igen och aldrig skulle hon låta hennes flicka vara med om samma helvete som hon själv genomlidit – att leva som en slav utan något människovärde.

Priset var högt, hon tvingades lämna sina pojkar hos sin mor. I trygghet – i Sverige – på Gällivare sjukhus såg Duaa dagens ljus. Där lever de idag ett, till synes, helt vanligt liv med arbete, skola, aktiviteter och vänner. De är, till fullo, integrerade – men det betyder ingenting, om du frågar Migrationsverket.

Nu då? Samtal med de främsta advokaterna inom området, insamling av bevis, stötta och ringa runt. Pappersexercis.
Om än vi är trötta och slitna, så ger vi oss aldrig. Aldrig!
💔

PS. Rugghönan Berit är också sliten.

 Detta inlägg finns i sin helhet på Instagram-kontot glesbygdsromantik

Källa: glesbygdsromantik