Vad gör vi av 2021 och detta besynnerliga hål i tiden?

Jag vet hur det brukar låta bland ortsborna här i Jokkmokk veckan efter vintermarknaden. Efter hektiska dagar av sociala interaktioner, hårt arbete och ännu mer sociala interaktioner brukar man säga att det är skönt att det är över. Skönt att det är ett helt år tills nästa gång. 

Marknaden är ju den vecka på året då den här annars så stillsamma orten plötsligt börjar koka och förvandlas till ett lappländskt Manhattan. Festerna, konserterna och måltiderna löser av varann. Renar ska raceas och turister ska servas. Man ser fler ansikten man inte känner igen än vad man känner igen. Det är hårt arbete för småföretagarna och för många en viktig del av årsinkomsten. Det kräver sitt engagemang, och kanske just för att marknaden är en så självklar del av folksjälen här hemma, kan det lätt bli så att man tar den för givet. Det har i alla fall jag gjort mig skyldig till. Men nu, som man säger, i dessa tider, känns det märkligt tomt att den inte kommer att bli av. Det är så klart ingens fel att marknaden inte går att genomföra, force majeure är något vi alla måste förhålla oss till. Men kanske just för att man nu levt i en sådan avsaknad av socialt umgänge, mänsklig interaktion och publika event, känns den där tanken på att det skulle vara skönt när det är över närmast overklig. Det enda jag vill är att köa i trettio minuter till suovaskebabvagnen, vänta en timme på att få beställa i baren i ölkåtan, och inte veta var jag ska lägga min dunjacka under marknadskonserten på Folkets hus.

Vad gör vi då av 2021 och detta besynnerliga hål i tiden? När folk frågar mig vad man inte får missa på marknaden brukar jag sällan tipsa om något som står i marknadsprogrammet. Det blir extra tydligt för mig nu, som nybliven hemvändare, vad själva poängen är med att bo här. Marknaden är ett fönster utåt, en uppvisning i vad vi har här. Det är veckan på året vi ger bort Jokkmokk i present till resten av världen. Ett slags smakprov i vårt sätt att skapa, leva och vara. För Sápmi är det en samlingspunkt och ett tillfälle att mötas (ja, rätt och slätt en jävla fest). För exil-Jokkmokkarna en hemvändarhelg som slår julledigheten på fingrarna. Men det man får här resten av året är något helt annat. Jag gissar att det trots allt kommer att dyka upp en del turister ändå. För även om marknaden inte går av stapeln i någon traditionell mening, finns vi ju här. Naturen, skogarna, fjällen och sjöarna är kvar, och erbjuder en kontrast och ett perspektiv till det vardagsbrus som dom flesta människor lever i. Kanske kan jag i och med den här texten till och med ge några Jokkmokkare ett litet bot för hemmablindhet?

Marknaden är ett fönster utåt, en uppvisning i vad vi har här. Det är veckan på året vi ger bort Jokkmokk i present till resten av världen.

Och till er turister som ändå tagit er hit: klä er varmt, gå ut genom dörren och välj en riktning. Getberg, Talvatis och Storknabben finns alldeles runt hörnet. Avancera sedan efter förmåga (kanske med hjälp av en guide). Här finns gott om avstånd, så det räcker och blir över. Ta del av fundamentet vårt samhälle vilar på. Se det vi ser. Upplev det vi upplever. Jag lovar att du kommer bli rörd på djupet. För att citera min farmor, Ellen Kitok Andersson: “tänk att få sitta under ett fjäll, och betrakta det. Att få titta och se hur det egentligen är skapat. Och känna sin oerhörda litenhet. Som människa”.


Magnus “Kitok” Ekelund