EXTRA: KIF hissar Törmäs tröja / Kiruna IF – KIF Herr

Mr KIF, Joel Törmä kommer att hedras i derbyt på onsdag.

520 matcher på 16 säsonger.

165 mål. 307 assist.

Alla dem i Kiruna IF:s tröja.

Det finns bara en Joel Törmä.

På onsdag blir han odödlig. Då hissas nummer 21 i Lombias tak.

 

Vissa spelare får fansen att jubla för att sedan försvinna ur minnet.

Andra etsar sig fast i supporterhjärtan och blir ihågkomna och omtalade med värme.

Och sedan finns det andra spelare…

De kommer en gång per hockeygeneration – om du har tur.

Men de stannar för evigt.

Joel Törmä är en sådan.

 

Vad är egentligen en hjälte?

Enligt Svenska akademin är det en person om utmärker sig med mod och som är berömd för sina bragder efter att med ära har bestått hårda och farliga prov.

De antika grekerna ansåg att en ”hero” var hälften människa och hälften gud.

”Hero” fungerade som en länk mellan gudarna och människorna och hedrades med egna helgedomar och en särskild dyrkan.

En passande beskrivning, eller hur? Eftersom en magisk hockeyspelare kan försätta sin publik i eufori genom frälsning.

Att på en hockeyläktare få jubla i högan sky är som att få en försmak av himmelriket.

Joel Törmä är ingen gud – men han fick verkligen sin hockeypublik att jubla.

Kiruna IF kommer att hedra honom som ishockeyföreningar gör när de vill hedra sina allra största och finaste hjältar.

 

Gesten är varm och kan rent av ses som en kärleksförklaring. Den är rörande och självklart träffade beskedet rakt i KIF-hjärtat på Joel Törmä.

– Thomas Jatko ringde mig en kväll och gick rakt på sak. Jag måste erkänna att det kom en tår. Jag blev så rörd. Det är inte många som föräras av en sådan här sak. Det känns otroligt hedrande, säger Joel Törmä.

Det här är det finaste man kan vara med om som spelare, eller hur?

– Så är det. Det är ett erkännande att man har gjort något bra för föreningen. Jag väljer att se det som att man har gjort föreningen en tjänst. Jag har inte gjort det här för mig personligen, utan för föreningen. Jag har varit KIF lojal i alla år. Jag har alltid satt föreningen i första rummet. Jag är stolt över att jag fick chansen att spela år efter år, att jag alltid fick ett nytt kontraktsförslag.

Hur tror du att det kommer att kännas på onsdag?

– Jag är en känslomänniska. Självklart kommer det att kännas konstigt att stå där och ha blickarna på sig. När man har hockeyutrustningen på sig känner man sig skyddad. Nu får jag stå där utan den och det kommer inte att vara helt bekvämt.

Är du nervös?

– Inte än. Men jag kommer att bli det när det kommer ut nu och folk får reda på det. Många har kommit fram till mig i många år och frågat när tröjan kommer att hissas. Jag har inte kunnat svara på det tidigare. Nu blir det slut med de frågorna.

Låt oss backa Kirunabandet.

Tusen (ett släktnamn som härrör från släktgården Tusengården i Leksand. Alla på Joels mammas sida har det förnamnet) Joel Kristoffer Törmä föddes 17 augusti 1981.

Han föddes in i ishockeyn.

Pappa Ingemar är en gammal Kiruna AIF-legendar och blev Team Kirunas första lagkapten efter sammanslagningen med IFK Kiruna 1988.

Så fort Joel lärde sig att gå, tultade han omkring i Lombias katakomber. Det är det som är hans allra första minne som kan kopplas till ishockeyn.

– Jag minns att jag sprang omkring bland Rune Lantto och Lasse Stålnacke och de andra vid omklädningsrummet. Jag minns att IFK och AIF fortfarande hade två olika rum, jag var kanske tre, fyra år gammal.

Vid fyra och ett halvt års ålder tog han sina första skär i klassiska Matojärvi ishall.

Alla vi som har sett Joel spela kanske inte tror det här – men det gick inte fort i början…

– Jag har fått det berättat för mig att jag och bästa kompisen Petter Johansson inte hann fram till kön innan övningarna började. Vi var inte så bra på att åka i början, skrattar Joel Törmä.

 

Varför tröja nummer 21 kanske du undrar.

Svaret är självklart när man känner till det. 21:an var pappa Ingemars nummer – både i AIF och i Teamet.

– Jag hade ingen aning om vem Börje Salming var då. Det var pappas nummer rent och skärt. Jag hade sett det på någon tröja där hemma och när vi fick börja ha tröjnummer över 20 vid 12-13-årsålder så blev det 21.

Joel Törmä bar 21:an fram till han fick debutera i A-laget 1998. Då var siffran upptagen av först Niklas Määttä, sedan av nuvarande KIF-tränaren Robert Lahti och till sist Niklas Wågström innan den blev Joel Törmäs.

För evigt.

Vad minns du av din A-lagsdebut?

– Jag satt på bänken 1998, men mot Vännäs borta 1999 fick jag spela. Det var meningen att jag skulle spela i samma kedja som Hans Wallson men han blev sjuk så jag fick bilda kedja med Niklas Strängdahl och Johan Isaksson. Vår kedja var inne på ett mål som Isaksson gjorde och jag hade kanske kunnat tjata till mig en andraassist på det målet, skrattar Joel Törmä.

När kom ditt första A-lagsmål?

– Oj. Det måste jag ha förträngt. Det kanske kom under mitt andra eller tredje år i A-laget. Jag har aldrig sett målskyttet som en av mina styrkor.

Inte? Du gjorde ändå 165 mål…

– Ja, men jag bommade alldeles för mycket. Då har det varit mer assist som har tickat in på kontot (307 stycken).

 

Den lille, kvicke offensive forwarden var först assisterande kapten i fyra säsonger och sedan kapten i ytterligare sju säsonger.

2012 gick han om legendaren Hans Walsson i antalet spelade matcher för Kiruna IF.

Många har genom åren hyllat honom som den perfekte kaptenen, alltid redo att visa vägen genom sitt hårda arbete och sitt hjärta för föreningen.

Men allt har sitt slut.

Joel Törmäs kom 1 mars 2014.

Kiruna bombarderade Tingsryd med heta målchanser men Gustaf Lindvall i målet var briljant.

Gästerna från Småland vann med 2-1 i Lombia i play off II-matchen.

Kirunas säsong var över.

Joel Törmäs ishockeykarriär var över.

– Resorna tärde på en mer och mer. Ungarna blev större och jag fick mer att göra på jobbet. Jag älskade att träna och att spela och när det går bra så är det lättare att sminka över det oket men när det går tuffare kändes det som att det var lika bra att sluta. Jag var inte bra den säsongen. Jag fick lite speltid och var berättigad det i mångt och mycket. Men jag hade egentligen bestämt mig tidigt att det skulle bli min sista säsong.

Hur kändes det dagarna efter förlusten mot Tingsryd?

– Det kändes vemodigt men jag hade ändå en plan att börja satsa på skidåkningen direkt efter. Jag gjorde bokslut från ishockeyn på lördag och på måndag var jag ute i skidspåret. Jag hann inte reflektera mer över det utan satsade på en ny idrott istället. Det kändes som ett rätt beslut.

 

I dagens idrottsvärld är klubblojalitet en utdöende konstart.

Joel Törmä tog sina första, ostadiga skär i Kiruna.

Och där tog han också sina sista. Han blev KIF trogen karriären ut.

Varför lämnade du aldrig Kiruna?

– Jag har alltid känt att jag har allt som jag vill ha i stan. Bra jobb, bra kompisar. Jag har aldrig känt behovet att sticka någonstans. Jag har aldrig sökt mig till ett annat lag. Det har varit en del löst snack från andra klubbar men jag fick aldrig något erbjudande som jag inte kunde motstå, säger Joel Törmä.

 

På onsdag är det hög tid att hyllas en spelare som hyllas bör.

Stjärnorna i Kirunas hockeyhistoria är många, starkt lysande och kommer aldrig att slockna.

För om du har gett allt för lagnamnet framtill på tröjan kommer Kirunas hockeypublik att för evigt komma ihåg ditt namn på baksidan av den.

Törmä.

21.

Då. Nu.

Och in i evigheten.

 

Mattias Heikki

Gillar du Joel Törmä?

Visa det genom att swisha en liten slant till KIF.

123 601 38 41

 

Tio snabba frågor till Joel Törmä:

 

Ditt finaste minne i karriären?

– Hoppas blir det som kommer på onsdag men det sker ju inte under min karriär. Men jag minns de säsongerna när man haft ett gäng som hängt ihop både på och utanför isen och alla dragit åt samma håll. Vi hade ett antal år med en otrolig sammanhållning där alla bidrog både på och utanför banan. De är de minnena man ser tillbaka på snarare än en seger här eller där. Den där känslan att få kliva ner i Lombias katakomber och möta grabbarna och gänget runt laget. Det ligger mig varmt om hjärtat.

 

Vad är ditt jobbigaste minne?

– När vi drog oss ur allsvenskan utan att få en chans att kvala oss kvar. Man drog undan fötterna på oss. Jag kan än i dag känna att det inte var schyst. Jag förstår idag att ekonomin var riktigt jobbig. Men där och då var det inte lätt för en 20-åring, på väg uppåt i karriären, att förstå det.

 

Vilket är det skönaste målet du har gjort?

– Det som ploppar upp i minnet nu är när jag avgjorde mot Kovland när det återstod elva sekunder av matchen. Det var en sådan glädje när det stod och vägde vid 2-2. Bortamatcherna mot Kovland var alltid tuffa då och segern var viktig för att hänga med i rejset i allettan den säsongen.

 

Vem är den bästa spelaren som du har spelat med?

– Andreas Nyberg. Det var så enkelt att spela med honom. Han kunde allt på isen. Jobba stenhårt, passa, göra mål och han hade blick för spelet. Men framför allt upplevde jag att vi kunde ställa höga krav på varandra. Det fanns matcher när vi var i luven på varandra och gnällde konstant men det gjorde att vi triggade varandra och såg till att vi aldrig blev nöjda. Jag hann spela lite med Hans Wallson när han var som bäst men Nyberg var den jag spelade med mest.

 

Vem är den bästa spelaren du spelat mot?

– I junioråldern mötte jag Henrik Zetterberg och bröderna Sedin. ”Z” var inte så framträdande då men det var Henrik och Daniel. Om man försökte hålla i deras klubba började de spela hockey med fötterna istället. Hela femman försökte markera bort dem men då spelade de bara pucken till någon annan som var fri. De var helt otroligt grymma redan då.

 

Nämn några personer som betytt mycket för din karriären.

– Kjell ”Kulan” Johansson gav mig min grundfostran. Min pappa Ingemar var min tränare i många år. Sedan tycker jag att Freddy Lindfors tog upp mitt hockeytänk till en helt ny nivå. Han ställde enormt höga kvar. Det gjorde även Hans Wallson under de säsongerna han var fys- och andretränare. Han tog upp kravbilden ännu högre. Det är de som har gjort att man har förstått vad det handlar om.

 

Vad är din värsta skada?

– Jag bröt käken i Enköping i play off två under min näst sista säsong. Det kändes så otroligt onödigt. Vi ledde med 5-2 och skulle bara spela av matchen när jag fick en långpuck i munnen. När jag har slagit ut tänder tidigare har man bara kunnat köra med galler och spela vidare men den här gången var det omöjligt och säsongen var över. Det känns helt klart som den värsta skadan. Jag har fortfarande lite problem med käken när det är kallt ute eftersom jag har en metallplatta där, men det finns de som har det absolut värre.

 

Hur känns det att hamna i samma sällskap som Hans Wallson i Lombias tak?

– Det känns häftigt. Han har varit en förebild för mig, helt klart. Både som spelare och sedan när han tog över och körde sommarträningen med oss. Han ställde hårda krav och alla köpte det. Man lyssnade när han sa något eftersom han alltid hade på fötterna när han sa något och för att han alltid var så tydlig. Det är en sådan ledarstil som jag gillar. Det känns otroligt hedrande att få hänga där med honom.

 

Vem är den bästa tränaren som du har spelat för?

– Freddy Lindfors. Det var samma sak där. Han hade en tydlighet. Han är en tränare som delar spelarna i två läger. Antingen så gillar man honom eller så gör man inte det. Det finns inget mitt emellan. Han lindade inte in det om det inte var bra. Om jag var dålig så sa han det.

 

Vilka är dina bästa tips till dagens unga hockeyspelare?

– Jag har funderat på det där tidigare eftersom jag tränar ungdomsspelare i dag. Mina råd är att inte ha så bråttom att sticka iväg för tidigt. Alla utvecklas i olika takt så mogna och ta det lugnt. Gör man en två, tre riktigt bra matcher betyder inte det att ska spela mest av alla. Det går upp och ner. Lyssna hela tiden. Sug åt dig av all input som du får. Och gå till dig själv hela tiden. Titta inte på alla runt omkring utan fokusera på det du kan påverka och det är dig själv. Du kan aldrig påverka en motståndare, utan bara ditt eget spel.

 

Här kommer lite extramaterial:

En intervju efter sista matchen i karriären.

 

23 januari 2012 skrev NSD den här texten om att han blev KIF:s mesta spelare.

 

2012 blev han vald till Årets Kirunabo, framröstad av klassiska KirunaTidningens läsare

 

 

 

Författare:

Detta inlägg finns i sin helhet på Nyheter från Kiruna IF – KIF Herr // Svenskalag.se hemsida.

Källa: Kiruna IF Herr, Kiruna