Senaste gången jag skrev om droger kommenterade en person med orden ”inse att ni…

Senaste gången jag skrev om droger kommenterade en person med orden ”inse att ni redan har förlorat kampen mot knarket”. Jag har tänkt på det. Om vi är förlorare, vem är då vinnare?

Är det barnen som inte längre kan bo tillsammans med sina föräldrar på grund av konsekvenserna som föräldrarnas missbruk för med sig? Eller är det föräldrarna som inte längre kan ha vårdnaden om sina barn på grund av sitt missbruk? Är det han som börjat bli personlighetsförändrad, som inte kommer i tid till jobbet, han vars relationer och ekonomi har börjat påverkas negativt?

Eller kanske är den riktiga vinnaren en av alla dem som ljuger för alla, till och med för sig själv? Som väljer drogerna framför ungarna, älsklingen, kompisarna? Som väljer drogerna framför allt? Personer som säljer och förser barn och ungdomar med narkotika, är det dem som är vinnare? De som väljer att köra drogpåverkade i trafiken och riskera andras liv och hälsa? Mamman som förtvivlat oroar sig för sin missbrukande son? Barnet som har en förälder i fängelse? Eller kanske personen som drabbats av psykisk ohälsa i sviterna av sitt missbruk? I mina ögon finns det inga vinster i detta.

I mitt yrke har jag fått se noll vinnare men oräkneliga förluster signerat narkotika. Allt ifrån anhöriga som fått ta emot beskedet om att någon de älskar och bryr sig om har dött i en överdos, till utsatthet, försummelse och mänskligt lidande i hundratal. #polisennorralappland

Detta inlägg finns i sin helhet på Instagram-kontot emil.i.norralappland

Källa: Emil i norra Lappland, Kiruna