Annapurna Base Camp

Rhododendronträden ligger som ett täcke över våra huvuden längs den krokiga vandrings-leden, men släpper fram strimmor av ljus från solen som redan tidigt börjar värma. Till en början ser många av dagarna ut såhär kombinerat med små, -gemytliga byar, hängbroar och terassodlingar.

Vi befinner oss i Annapurna-området som ligger i de västra delarna av Nepal, och vart många vandring- och klättringsentusiaster vallfärdar varje år för de spektakulära landskapen.

Här kan man bevittna många -dramatiska berg, där de fem -Annapurna-topparna är bland de mest kända. Främst -Annapurna I som mäter 8091 meter över -havet, och därför placerar sig som -världens tionde högsta berg.

Denna resa och vandring är en försenad födelsedagspresent från mig och min familj till våran -mamma Ingela. Den kommer även visa sig att bli en liten revansch från senast hon var med på ett av mina äventyr i Nepal, då hon på vägen upp mot Everest Base Camp drabbades av svår höjdsjuka och därför akut fick flygas ned med helikopter från 5000 meters höjd.

Men nu är vi alltså inne på en av de första dagarna påväg upp mot vårt mål för denna 10-dagarsvandring: Annapurna Base Camp, 4130 meter över havet. Förutom min mamma och pappa har vi med oss mina nepalesiska bergsguides–vänner Raj och Bohora samt min amerikanska vän Ryan. Terrängen och vandringsleden varierar -mellan branta uppförsbackar, gröna skogar och mysiga, små byar där vi ofta möts av glada tillrop och skratt.

För varje dag men i sakta takt förändras landskapet, inte på samma snabba sätt som i det mer karga Everest-området, men rätt vad det är så har de gröna -skogarna och den varma solen bytts ut mot brutala snöklädda toppar, kalla vindar och glesa, små byar där frusna vandrare trängs runt de varma kaminerna. Här värmer den varma maten behagligt upp kropparna, trots att aptiten för de flesta försämras ju högre upp vi kommer.

De sista två dagarna går vi som i en drömvärld. Det spelar ingen roll att jag har varit här tidigare, ibland står man bara och känner sig så otroligt liten bland dessa fantastiskt mäktiga berg och landskap. Vädergudarna visar sig även vara med oss, och när vi tillslut når det annars kalla och vindpinade baslägret, kan vi efter kramar och glädje, sitta hela eftermiddagen i shorts, t-shirt eller till och med bar överkropp i ett strålande solsken. Känslan inom mig när jag ser mamma här uppe, så glad och pigg, är obeskrivlig. Oslagbart!

/ Emil Björnström