Nu är det tid för att avstå. Tid att hålla i, hålla ut och hålla avstånd. Jag sa…

Nu är det tid för att avstå. Tid att hålla i, hålla ut och hålla avstånd. Jag saknar att hälsa på min familj i Luleå. Att kramas. Att ta i hand när jag möter nya människor. Resa. Gå på hockeymatcher. Att gå på gymmet, att delta och hålla i gruppträningspass. Längtar efter att kunna genomföra vårt färdigplanerade bröllop och vår bröllopsfest.

Allt det är viktigt. Men inte viktigare än att rädda liv. Jag precis som alla andra tycker inte att det är roligt att avstå från olika saker i mitt liv. Men att mista en nära känns ännu mindre roligt. Eller att intensivvårdas. Eller att bidra till att sprida smitta. Så länge människor gör egna tolkningar av allmänna råd och förbud, så länge hjälper vi till att hålla pandemin vid liv. Det känns inte rättvist att avstå. Det är inte kul. Det är ledsamt, frustrerande, kan kännas hopplöst och fullständigt vidrigt. Covid tar inte hänsyn till dessa känslor, och det kan inte vi heller göra nu.

Visa hänsyn och respekt. Till vårdpersonal, personer i riskgrupper, till medmänniskor, hänsyn och respekt för allmänna råd och förbud. Nu är det inte läge att tro sig ha tolkningsföreträde. Nu är det läge att hålla i, hålla avstånd och hålla ut. Det är tid för att avstå. Det gäller alla oss individer, verksamheter, arbetsgivare och samhället i stort. Det kommer att komma en annan tid. Men vi måste ta oss igenom detta först.

Detta inlägg finns i sin helhet på Instagram-kontot emil.i.norralappland

Källa: Emil i norra Lappland, Kiruna