Kirunafestivalen är ljuset i mörkret – från första till sista året i centrum

Många kirunabor talar fortfarande om Tomas Di Levas uppträdande 2005 då molnen lättade precis innan han gick på scenen och det blev en ljus- och ljudupplevelse utan dess like.

I år är sista året för Kirunafestivalen i centrum. Sedan 2000 har festivalen i sin nuvarande form lyst upp staden, men många känner inte till dess föregångare: Ljusets Festival. I samband med “sista valsen” för KF lyfter vi fram historien om hur ett handlarinitiativ skapade en unik folkfest – långt innan festivaler populariserades i Sverige. 

En vårkväll under mitten av 1980-talet satt sömmerskan och företagaren Siv Olsson tillsammans med bästa väninnan Reidun Nylund efter jobbet i butiken Sivs Tyg, som låg i Snusdosan. Snön hade börjat smälta och temperaturen hade jobbat sig närmare nollan i takt med att dagarna blivit längre och ljusare. Samtalet gled in på den stundande sommaren. Som företagare i Kirunas centrum var inte sommaren direkt något att se fram emot. De flesta Kirunabor stack till stugor och semesterboenden som en avlöning så snabbt skolorna slutade och de fick gå på ledighet. Gatorna tömdes och kvar blev handlarna i centrum som fick guida vilsna turister i deras jakt på några öppna restauranger eller någon som helst aktivitet i staden.

– Kiruna är ju en exotiskt stad – utkastad i fjällvärlden. För oss var det så tråkigt att se alla turister komma till den här unika platsen och mötas av tomma gator, stängda butiker och restauranger, berättar Siv Olsson. 

Siv Olsson, festivalgeneral för Ljusets Festival i täten på kortegen genom Kiruna C inför kröningen av Helios. Foto: Privat.

En hyllning till solen:
De sa till varandra: “hur ska vi få människor att stanna kvar i juni? Vi måste hitta på något.” 

Ideér spånades till höger och vänster. Det som började lite skämtsamt utvecklades under småtimmarna till ett allt tydligare koncept. Siv och Reidun slog upp en bok om grekisk mytologi och läste där om solguden Helios. Vid ett tillfälle kom deras anhöriga och frågade varför de höll på med grekiska gudar mitt i natten? Men när de väl startat med idéerna kunde de inte sluta.

– Vi var tvungen att avsluta det vi hade börjat, berättar Siv. 

Och till slut kläckte de idén om Ljusets Festival – en hyllning till Midnattssolen i en folkfest som skulle få människorna att stanna kvar i staden. I juli står solen som högst och därför bestämde de sig för att festivalen skulle gå av stapeln då.

Men efter alla roliga idéer och visioner kom insikten att de inte skulle klara av något sådant här själva. Morgonen efter började Siv och Reidun därför höra av sig till olika Kirunaprofiler och handlare som kunde tänkas hjälpa till. Många var intresserade och till slut fick de ihop 71 företag, som tillsammans bildade Kiruna Näringsintressenters förening, där Siv blev ordförande. Varje företag gick in med 1000 kronor till evenemangskostnader och artistbokningar. Men det behövdes fortfarande mer finansiering, så Siv marscherade upp till stadshuset och berättade om deras planer. Kommunen var positiva och gick med på att stötta med 80 000 kronor. Tillsammans med de övriga företagens bidrag kunde alltså festen ta fart på riktigt. 

Invigdes med Viggen:
Men hur skulle kalaset inledas? Siv ville ha en pampig invigning och kom till sist på att det skulle vara häftigt om ett Viggen-plan flög över centrum under öppningsceremonin. Hon ringde till ansvarig på försvarsmakten, och använde argumentet att piloterna ändå kunde behöva träna i området. Först var militärherren mycket skeptisk, men lovade till sist att piloterna skulle glida förbi under rätt datum.  

– Jag sa till honom att: “nu ska vi skriva i Annonsbladet att ni kommer så då får ni se till att göra det”, och då gick han med på det, skrattar Siv. 

En vecka innan invigningen blev hon dock orolig då hon fick ett samtal från försvarsmakten. De frågade: “är det okej om vi kommer med två plan istället.” Den 3 juli 1985 invigdes alltså Ljusets Festival med ett öronbedövande muller. De blixtsnabba planen flög så lågt att människor trodde att de skulle klippa taket på Hotell Ferrum. 

Folkfest:
I ett gammalt annonsprogram från det året går att läsa: 

“FOLKFEST FÖR HELA FAMILJEN I KIRUNA CENTRUM

Arr. KIRUNA NÄRINGSINTRESSENTERS FÖRENING (71 företag tills. med KIRUNA KOMMUN) För ett levande, aktivt, servicevänligt trivsamt och dynamiskt Kiruna Centrum.” 

Och folkfest blev det. Några av programpunkterna var: 

Musikfestival, Go-Cart Bana, Ridskola, Konstutställningar och slöjdvisningar, veteran-spårvagn, helikopterturer och ett stort sambatåg genom stan. 

– Av responsen från Kirunaborna märkte vi att det länge hade funnits ett uppdämt behov av något sådant här. Alla var villiga att hjälpa till för att göra festivalen så bra som möjligt trots små resurser. Alla butiker och företag deltog, polisen ordnade klätteruppvisning, det hölls en båtbyggar-tävling på Luossajärvi – hela staden var i rörelse! Ungdomar jobbade gratis och raggarna fick uppdraget att hämta artister från flygplatsen; det fungerade utmärkt eftersom raggarna ville hjälpa till och tyckte om att åka bil sent på kvällarna, berättar Siv. 

Klockan 24.00 i midnattssolen kröntes också Kirunas Helios – solens konung i Kiruna – till personer som varit positiva krafter för staden. Ett av åren blev det till exempel Kjell Peder Johansson från bland annat gruppen Aldrig i livet som kröntes för sitt arbete med musik och teater. 

Kulturprofilen Kjell Peder Johansson kröntes till “Solens konung” under Ljusets Festival. Foto: Privat.

Ljusets Festival blev Kirunafestivalen: 

Siv var med och arrangerade Ljusets festival fram till 1987. Festivalen fortsatte några år efter det, men fick ett uppehåll under 1990-talet. På den tiden var det ovanligt med festivaler i Sverige, och egentligen bara Hultsfredsfestivalen som kunde räknas till samma genreöverskridande evenemang. Det var först vid Millennieskiftet som Ljusets Festival kom tillbaka – under namnet Kirunafestivalen, och har sedan dess fortsatt i samma anda. 

Från Kiruna till Paris – så lever första festivalgeneralen idag

1988 flyttade Siv till Frankrike tillsammans med kärleken Pierre. Han var fransman och de träffades i Kiruna då han jobbade på Esrange. Idag är Siv 82 år gammal och bor kvar i Frankrike. Från huvudstaden Paris njuter hon av den franska kulturella rikedomen samtidigt som hon via sociala medier följer utvecklingen i Kiruna. Till exempel har Siv och Alex Olofsson, nuvarande festivalgeneral, haft kontakt via Facebook.

Siv Olsson i Paris här med dottern Cecilia vid sin sida. Foto: Privat.

– Det är väldigt roligt att de jobbar för Kiruna. Jag hoppas att det fortsätter även om det blir på ett annat sätt, säger Siv och tillägger: 

– Jag vill även passa på att berömma Alex och alla duktiga medarbetare som under alla år varit delaktiga. Det är inte lätt att ordna en festival och det krävs att många jobbar tillsammans för att det ska hända något i staden.

Alex Olofsson, festivalgeneral Kirunafestivalen hälsar alla välkommen till den sista festivalen i nuvarande Kiruna centrum.

 

Olofsson: “ser fram emot en riktigt bra avslutning” 

Alex Olofsson tackar de pionjärer som gått före, och ser fram emot att få göra en riktigt bra avslutning i centrum: 

– Det känns roligt att vi fick chansen att genomföra festivalen här ett år till. Vi har riktigt starka artister och program, så det blir en hejdundrande avtackning i midnattssolen.