Home Krönikor Emil Björnström Everest Base Camp

Everest Base Camp

0
Everest Base Camp

Det lilla propellerplanet har efter många timmars väntan fått tillstånd att lyfta, och det dröjer inte länge tills vi färdas längs med bergsväggarna och tar sikte på den minimala landningsbanan i bergsbyn Lukla. 

Efter ungefär 30 minuter börjar vi se den beryktade lilla landningsbanan som i princip är beläget mellan två berg. Det var inte för så många år sedan den ofta tog topplaceringar i kategorin ”världens farligaste”, och trots att jag själv har landat här några gånger sitter jag på helspänn likt Moa och de sju andra medpassagerarna när vi sladdar in i den hårda vinden och tar mark. Det har varit en lång dag av väntan på att vädret ska stabilisera sig, så det enda vi orkar med efter landning är att leta reda på bagaget samt hitta ett lämpligt boende. 

Dagen efter vaknar vi till blå himmel och solsken, en perfekt dag för att börja vandra! Ganska snabbt visar sig en del berg och snöklädda toppar i den till en början mycket varierande miljön. Det är upp och ned, längs med floder och över broar. Den första dagen är över på några timmar och vi hittar en liten by där vi övernattar. Det är ungefär så resterande dagar uppåt mot vårt mål, Everest Base Camp, ser ut. Men ju högre upp vi kommer, desto mer krävande blir allt från vandring till sömn, på grund av höjden. Även byarna blir glesare, terrängen mer karg och vädret oerhört mycket kallare. Men det är också här uppe som Himalaya verkligen visar sig från sin bästa sida. Ibland när utmattningen och andningen är som tyngst kan man bara stanna upp och titta runtom sig och få ny energi av omgivningen. För det är så sjukt vackert med alla de otroligt höga bergen som dekorerar synfältet tillsammans med byar och betande boskap. 

De sista nätterna, som spenderas på strax under och över 5000 meter, är extra tuffa. Den tunna luften gör sig ofta påmind och det är en lättnad när solen går upp varje morgon och börjar värma. Men tillslut, efter nio dagars vandring, når vi Everest Base Camp, som är beläget på 5 364 meter. För mig är det andra gången jag är här, men känslan är lika skön. Eftersom det är högsäsong gör alla expeditionerna och tillhörande tält att det blir till en liten by här uppe, och man kan inte bli annat än otroligt imponerad över de som tillbringar flera veckor här för att sedan försöka sig på toppen. Men just nu så känns det rätt skönt att börja röra oss nedåt igen. Vi har ju trots allt bara kommit halvvägs på våran vandring…

/ Emil Björnström