Trots och trött mamma

Den här lilla sötbusen har verkligen kommit i in 2 årstrotsen nu. Det började redan när vi skulle gå hem från förskolan. Han skulle inte ha på sig kläder och inte gå hem. Efter massa tjat så tog jag Loui under armen och gick. Så trotsig är han inte på förskola, men där emot så lyssnar han inte så bra på pedagogerna heller. Skönt de tycker jag.

Jag mådde så illa i går så jag ville bara hem, maten på jobbet är så fruktansvärd. Mår alltid illa av grytor. Får börja ta med mat.

Så kom vi äntligen hem och jag lovar, vi var i trapphuset i 15 minuter för Loui vägrade gå upp för trapporna. Efter väldigt mycket tjat så bar jag upp honom, då skrek han och då försvann mitt tålamod. Så jag var upp en skrikande Loui som försökte ta sig ur min famn. Men vi kom hem!

Jag tvättade håret lite fort och Loui läste böcker. Sen myste vi i soffan med böcker och pratade. Lite mat på de och vad så började Bolibompa. Vid kvar i sju borstade jag Loui tänder och sen var det dags att sova för Loui.

Så från tio i sju så försökte jag söva Loui men han vägrade att somna. Vid åtta gav jag upp, jag var totalt slut så Loui fick ligga i soffan och tillslut somnade han 20.45. Jag somnade väldigt fort så jag sov redan halv tio.

Nu under morgonen så har trotset fortsatt, jag är helt slut redan nu. Värre lär det bli. Ni som har barn kan ni snälla ge mig tips på hur jag ska hantera Louis trots och vad jag kan säga för att de ska gå bättre?