<\/p>\n
Erika \u00e4r sj\u00e4lv deltidsboende p\u00e5 \u00f6n och brinner f\u00f6r att skapa milj\u00f6er d\u00e4r m\u00e4nniskor m\u00f6ts. Under de senaste \u00e5ren har hon, tillsammans med engagerade \u00f6bor, varit med och byggt b\u00e5de en gungst\u00e4llning f\u00f6r barn och en boulebana.
\u2013 Det g\u00f6r skillnad n\u00e4r det finns n\u00e5got roligt f\u00f6r hela familjen. Fler stannar till och uppt\u00e4cker \u00f6n, s\u00e4ger hon och ber\u00e4ttar att bygget blev ett gemensamt byaprojekt.
N\u00e4r banan var f\u00e4rdig bj\u00f6ds Lule\u00e5 bouleklubb in f\u00f6r att visa hur spelet g\u00e5r till \u2013 och nu vill Hinders\u00f6nborna utmana andra \u00f6ar i sk\u00e4rg\u00e5rden.<\/p>\n
Tv\u00e5 nya grillplatser har ocks\u00e5 blivit popul\u00e4ra m\u00f6tesplatser \u2013 en vid skolan i Ostisund och en i Norrisund.
\u2013 Grillarna har snabbt blivit nav f\u00f6r gemenskap. P\u00e5 valborgsm\u00e4ssoafton samlas vi h\u00e4r, och under sommaren \u00e4r de v\u00e4lbes\u00f6kta av b\u00e5tfolk som l\u00e4gger till, ber\u00e4ttar Erika.<\/p>\n
Vid den gamla skolan, som i dag fungerar som bygdeg\u00e5rd, har en veranda byggts med vidunderlig utsikt \u00f6ver Ostisund. Tack vare st\u00f6det kunde man dessutom handikappanpassa och f\u00f6rb\u00e4ttra s\u00e4kerheten i byggnaden.
\u2013 Nu har bygdeg\u00e5rden tv\u00e5 utrymningsv\u00e4gar och kan anv\u00e4ndas av \u00e4nnu fler, s\u00e4ger Erika.<\/p>\n
Parallellt p\u00e5g\u00e5r ett arbete med att lyfta fram \u00f6ns historia. P\u00e5 museet ska fotografier och minnen f\u00e5 ett nytt liv, och genom ett bokprojekt samlas ber\u00e4ttelser fr\u00e5n f\u00f6rr och nu.
\u2013 Jag har suttit vid k\u00f6ksbord p\u00e5 tio olika g\u00e5rdar och lyssnat p\u00e5 fantastiska livs\u00f6den, s\u00e4ger Erika.<\/p>\n
En av dem hon f\u00e5tt h\u00f6ra om \u00e4r Hulda Eriksson, \u00f6ns egen jordemor. Hulda hade ingen formell utbildning, men var den som kallades in n\u00e4r barn skulle f\u00f6das \u2013 eller n\u00e4r sjukdom och d\u00f6d drabbade n\u00e5gon.
\u2013 Det ber\u00e4ttades om n\u00e4r hennes egen sex\u00e5rige son Waldemar drunknade vid Uddsk\u00e4r. Trots den ofattbara sorgen var det Hulda sj\u00e4lv som gjorde honom i ordning inf\u00f6r begravningen. S\u00e5dana ber\u00e4ttelser g\u00e5r rakt in i hj\u00e4rtat, s\u00e4ger Erika.<\/p>\n
Men historien om Hinders\u00f6n skrivs ocks\u00e5 i nutid. Erika ber\u00e4ttar om Anders och Charlotta Rosell Sundstr\u00f6m, \u201dnybyggarna i B\u00f6ninga\u201d.
N\u00e4r Anders just hade byggt klart sitt hus p\u00e5 H\u00e4llbacken ringde hans f\u00f6r\u00e4ldrar och erbj\u00f6d honom och familjen att ta \u00f6ver g\u00e5rden B\u00f6ninga \u2013 ett hus med anor fr\u00e5n mitten av 1800-talet.
\u2013 Barnen \u00e4lskar att vara d\u00e4r, och Anders och Charlotta s\u00e5g direkt m\u00f6jligheterna. Huset \u00e4r som ett levande museum, med seldon, s\u00e4lskinn och gamla bruksf\u00f6rem\u00e5l p\u00e5 v\u00e4ggarna. Det \u00e4r som att kliva rakt in i sk\u00e4rg\u00e5rdens historia, ber\u00e4ttar Erika.<\/p>\n
Nu tar n\u00e4sta generation vid och restaurerar g\u00e5rden med hj\u00e4lp av b\u00e5de timmerm\u00e4n och byggnadsantikvarie.<\/p>\n
Boken med \u00f6bornas ber\u00e4ttelser ber\u00e4knas vara klar under f\u00f6rsta halvan av 2026, \u00e4ven den m\u00f6jliggjord med hj\u00e4lp av Lule\u00e5 kommuns landsbygdsmedel.<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n<\/div>\n