<\/p>\n
Det \u00e4r inte mer \u00e4n femtio steg mellan Iraj Rahmanis hem och arbete. Han driver en pizzeria i kyrkstaden och har blivit hej och du med s\u00e5v\u00e4l nya som gamla kunder och bybor.<\/p>\n
Iraj \u00e4r lule\u00e5profilen som drivit flera olika pizzerior i stan. Efter en avstickare till Stockholm under fem \u00e5r landade han i kyrkstaden.<\/p>\n
\u2013 <\/strong>Jag ville hem till norr f\u00f6r att driva f\u00f6retag, det \u00e4r mycket l\u00e4ttare h\u00e4r. Min fru ville bo i Stockholm eftersom v\u00e5ra barn och barnbarn bor d\u00e4r. Tanken var att jag skulle dela tillvaron mellan kyrkstaden och Stockholm.<\/p>\n Men \u00f6det ville annorlunda och Irajs fru avled tragiskt i covid.<\/p>\n \u2013 <\/strong>Mitt livs st\u00f6rsta sorg, s\u00e4ger han med t\u00e5rar i \u00f6gonen och visar de sista bilderna som togs p\u00e5 frun innan hon blev sjuk.<\/p>\n Iraj hade \u00e4nnu inget fast boende i Gammelstad, men erbj\u00f6ds i samma veva att k\u00f6pa en l\u00e4genhet i huset bakom pizzerian.<\/p>\n \u2013 <\/strong>Jag \u00e4r 68 \u00e5r och skulle kunna g\u00e5 i pension, men jag tycker om den sociala biten med jobbet. Kanske borde jag jobba lite mindre fram\u00f6ver. Som det \u00e4r nu tar jag bara ledigt ett par dagar kring jul och p\u00e5 midsommardagen. En tradition \u00e4r att bes\u00f6ka majbrasan vid H\u00e4gnan, annars \u00e4r det p\u00e5 jobbet jag tr\u00e4ffar folk.<\/p>\n Hasse, Lasse, \u00d6rjan och Danne \u2013 flera av pizzorna p\u00e5 menyn har f\u00e5tt sitt namn efter Irajs stammisar.<\/p>\nBor bakom pizzerian<\/h2>\n