<\/p>\n
My Andersson hade ingen tr\u00e4ningsbakgrund sedan tidigare att falla tillbaka p\u00e5, men efter olyckan \u00e4r det viktigt att vara stark.<\/p>\n
\u2013 Jag m\u00e5ste ju h\u00e5lla ig\u00e5ng f\u00f6r att orka och beh\u00f6ver vara stark eftersom jag ju g\u00f6r allt med \u00f6verkroppen. Jag \u00e4r aktiv i mitt arbete och p\u00e5 fritiden hemma med allt jag g\u00f6r i min vardag. Jag tr\u00e4nar en del p\u00e5 jobbet tillsammans med mina patienter och p\u00e5 sommaren \u00e4lskar jag ju bara f\u00e5 komma ut och rulla runt sj\u00f6n exempelvis, d\u00e5 kan man f\u00e5 upp bra fl\u00e5s.<\/p>\n
Tr\u00e4ning finns med som en sj\u00e4lvklar del i jobbet. Som Norrbottens enda rebabinstrukt\u00f6r m\u00f6ter hon dagligen patienter i samma situation.<\/p>\n
\u2013 Jag kan visa mina knep och vad som funkar, exempelvis med f\u00f6rflyttning eller sittande styrketr\u00e4ning. Samh\u00f6righeten \u00e4r viktig helt enkelt, och visa att det finns ett liv utanf\u00f6r sjukhuset, f\u00f6r det tror man ju inte fr\u00e5n b\u00f6rjan. F\u00f6r min egen del s\u00e5 var jag p\u00e5 sjukhuset i tre m\u00e5nader, och vardagen n\u00e4r jag kom hem var omtumlande och n\u00e5got helt nytt \u00e4n vad jag var van vid. Rehabiliteringen forts\u00e4tter ju livet ut. Jag m\u00e5ste forts\u00e4tta att ta hand om mig sj\u00e4lv f\u00f6r att orka och d\u00e5 \u00e4r tr\u00e4ning viktigt.<\/p>\n<\/div>\n