<\/p>\n
Det finns inget vetenskapligt st\u00f6d f\u00f6r att brist p\u00e5 D-vitamin under m\u00f6rka vinterm\u00e5nader leder till hj\u00e4rtk\u00e4rlsjukdom, n\u00e5got som tidigare har antagits. Det visar en ny stor studie vid Ume\u00e5 universitet. Forskarna menar att den h\u00f6gre d\u00f6dligheten i hj\u00e4rtk\u00e4rlsjukdom under vinterm\u00e5naderna ist\u00e4llet har andra orsaker \u00e4n D-vitaminbrist.<\/strong><\/p>\n \u2013 Att hj\u00e4rtk\u00e4rlsjukdom \u00e4r vanligare p\u00e5 vintern beror snarare p\u00e5 faktorer som att vi d\u00e5 r\u00f6r oss mindre och \u00e4r mer utsatta f\u00f6r luftf\u00f6roreningar och luftv\u00e4gsinfektioner medan D-vitaminet d\u00e4remot i stort sett tycks sakna betydelse i sammanhanget, s\u00e4ger studiens f\u00f6rstef\u00f6rfattare Viktor Oskarsson, specialistl\u00e4kare i internmedicin vid Pite\u00e5 sjukhus och anknuten till Institutionen f\u00f6r folkh\u00e4lsa och klinisk medicin vid Ume\u00e5 universitet.<\/p>\n Den aktuella studien baseras p\u00e5 data fr\u00e5n n\u00e4stan 80 000 personer i sex europeiska l\u00e4nder. Deltagarna l\u00e4mnade blodprov f\u00f6r best\u00e4mning av D-vitaminniv\u00e5er och f\u00f6ljdes sedan upp med h\u00e4nsyn till kardiovaskul\u00e4r sjukdom. <\/p>\n Som v\u00e4ntat var det en stor variation i D-vitamin under \u00e5ret. Toppm\u00e5naderna i augusti och september hade 79 procent h\u00f6gre niv\u00e5er \u00e4n mars och april som hade l\u00e4gst. Det hade dock ingen effekt p\u00e5 f\u00f6rekomsten av hj\u00e4rtk\u00e4rlsjukdom, som var densamma i topp- och dalm\u00e5naderna. <\/p>\n D\u00f6dligheten i hj\u00e4rtk\u00e4rlsjukdom var visserligen n\u00e5got h\u00f6gre i dalm\u00e5naderna j\u00e4mf\u00f6rt med toppm\u00e5naderna, men inte j\u00e4mf\u00f6rt med alla andra m\u00e5nader, trots att skillnaden i D-vitamin varierade kraftigt. Den h\u00f6gsta d\u00f6dligheten intr\u00e4ffade dessutom n\u00e5gra m\u00e5nader efter de l\u00e4gsta D-vitaminniv\u00e5erna, samtidigt som d\u00f6dligheten b\u00f6rjade minska redan i maj, kort efter de l\u00e5ga D-vitaminniv\u00e5erna. Forskarna kunde d\u00e4rmed sl\u00e5 fast att det inte finns n\u00e5got orsakssamband mellan D-vitaminniv\u00e5er och d\u00f6dlighet i hj\u00e4rtk\u00e4rlsjukdom. <\/p>\n \u2013 Detta \u00e4r ytterligare en vanlig f\u00f6rest\u00e4llning om D-vitamin som vi nu kan avliva. En annan s\u00e5dan \u2019sanning\u2019 \u00e4r att vi nordbor skulle ha st\u00f6rre brist \u00e4n sydeurop\u00e9er. Det har vi tidigare kunnat visa inte st\u00e4mmer. D\u00e4rmed inte sagt att D-vitamintillskott \u00e4r d\u00e5ligt eller saknar betydelse f\u00f6r alla personer, men det \u00e4r ingen universalkur, s\u00e4ger Viktor Oskarsson.<\/p>\n D-vitamin har m\u00e5nga funktioner i kroppen och beh\u00f6vs bland annat f\u00f6r att bilda starka t\u00e4nder och ett starkt skelett. Kroppens dep\u00e5er av D-vitamin kommer dels fr\u00e5n mat, dels bildas det i huden efter solexponering. D-vitamin \u00e4r naturligt f\u00f6rkommande i bland annat fet fisk. I Sverige berikas de flesta mejeri- och margarinprodukter med D-vitamin. <\/p>\n Studien baseras p\u00e5 data fr\u00e5n knappt 80 000 m\u00e4n och kvinnor fr\u00e5n Sverige, Finland, Skottland, Tyskland, Italien och Spanien som unders\u00f6ktes under perioden 1984\u20132010 i MORGAM\/BiomarCaRE-projektet. Totalt bidrog deltagarna till n\u00e4stan en miljon s\u00e5 kallade person\u00e5r. Under den studerade tiden fick 4 619 personer hj\u00e4rtinfarkt, 2 345 personer fick stroke och 2 985 personer avled i kardiovaskul\u00e4r sjukdom.<\/p>\n Studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften PLOS One.<\/p>\n Om den vetenskapliga publiceringen<\/strong>
Cardiovascular disease outcomes in relation to 25-hydroxyvitamin D and its seasonal variation: Results from the BiomarCaRE consortium<\/em>
Viktor Oskarsson, Veikko Salomaa, Pekka Jousilahti, Luigi Palmieri, Chiara Donfrancesco, Susana Sans, Licia Iacoviello, Simona Costanzo, Marco M. Ferrario, Giancarlo Cesana, Barbara Thorand, Annette Peters, Hugh Tunstall-Pedoe, Mark Woodward, Tanja Zeller, Stefan Blankenberg, Kari Kuulasmaa, Stefan S\u00f6derberg
https:\/\/doi.org\/10.1371\/journal.pone.0319607<\/p>\n