Gruvarbetare positiva till kompetensutveckling | Luleå tekniska universitet

Den tekniska utvecklingen och den pågående gröna omställningen gör att kunskapskraven på gruvarbetare förändras snabbt. Ny forskning inom arbetsvetenskap vid Luleå tekniska universitet visar att gruvarbetarnas förmåga och vilja att kompetensutvecklas är stor i Sverige.

– Gruvarbetarna tycker att kompetensutveckling är en självklar del av jobbet. I praktiken tar gruvarbetarna egna initiativ och lär sig av varandra. Det skapar förutsättningar för att hantera förändrade arbetsuppgifter, tekniska system och kompetenskrav, säger Annika Pekkari, forskare i arbetsvetenskap vid Luleå tekniska universitet som nyligen disputerat i ämnet med fokus på gruvarbetares lärande och kompetensutveckling.

Trots att gruvindustrin genomgår omfattande förändringar finns det begränsad kunskap om hur förändringarna omsätts i gruvarbetets praktik och vilka konsekvenser det får för gruvarbetares arbetsplatslärande och kompetensutveckling. Annika Pekkari har därför bland annat undersökt gruvarbetarnas egen uppfattning om sin kompetensutveckling vid tre olika gruvor, i Kiruna, Gällivare och Garpenberg. Hon har gjort intervjuer, haft fokusgruppsdiskussioner och workshoppar.

Resultaten visar att när arbetsuppgifter och kompetenskrav förändras så omförhandlas kontinuerligt vad som erkänns och värderas som relevant yrkeskompetens. Arbetsplatslärande och kompetensutveckling formas till stor del i det dagliga arbetet genom erfarenhetsutbyte, gemensam problemlösning och andra kollektiva praktiker där kunskap utvecklas, delas och prövas. Den snabba tekniska utvecklingen i branschen gör att företagen inte alltid hinner organisera utbildningar anpassade till den nya tekniken. Vid sådana tillfällen måste gruvarbetarna själva lära sig av varandra innan de får formell utbildning.

Gruvarbetarna utvecklar kompetens för att möta förändringar men är även aktiva medskapare i hur förändringarna tar form i arbetets praktik. De producerar därmed inte enbart malm utan också den kompetens som krävs för att teknisk utveckling och hållbar omställning ska kunna omsättas i gruvarbetets praktik.

– Eftersom gruvarbetare själva tar initiativ till kompetensutveckling tror jag att den bästa vägen framåt är att, tidigt i omställningsprocessen, inkludera och fortsätta uppmuntra dem att vara med och forma utvecklingen av framtidens gruvindustri, säger Annika Pekkari.

Den moderna gruvindustrin behöver gruvarbetare med en helt annan teknisk förståelse och digital kompetens än vad som har efterfrågats traditionellt. De måste kunna tolka stora mängder data, ibland under tidspress och kunna hantera oförutsedda situationer på ett kreativt sätt. Dessutom behöver de förstå gruvindustrins roll i den hållbara utvecklingen samt ha en god samarbets- och kommunikationsförmåga. Några av gruvindustrins särdrag är att produktionen pågår större delen av dygnet, investeringarna är enorma samt att säkerhetsmedvetandet måste vara rigoröst.

– I Sverige finns ungefär 8000 gruvarbetare. I det avseendet är det en liten bransch samtidigt som den omsätter ofantliga belopp. Även om gruvindustrin har väldigt speciella förutsättningar tror jag att man kan dra lärdomar från min avhandling om hur man kan organisera lärande och kompetensutveckling även i andra branscher. Det måste bland annat finnas långsiktiga förutsättningar för såväl formellt som informellt arbetsplatslärande och den kompetensutveckling som förändringarna kräver, säger Annika Pekkari.

Avhandlingen i sin helhet: Gruvligt mycket lärande?: Arbetsplatslärande och kompetensutveckling i ett föränderligt gruvarbete

Kontakt: Annika Pekkari, forskare i arbetsvetenskap vid Luleå tekniska universitet, annika.pekkari@ltu.se, 0920-49 28 53