I Umeå lever vardagen tätt. Människor möts på samma platser, dag efter dag. I rutinerna, i föreningarna, på arbetsplatserna. Det lokala är inte något abstrakt – det är igenkänning.
Därför känns det som ett brott i rytmen när informationen om det gemensamma allt oftare försvinner bort från det nära – och hamnar i ett flöde som varken har centrum eller ansvar. Något håller på att lösas upp.
Det börjar alltid så oskyldigt. Ett “litet test”. Några tusenlappar på ett inlägg på Facebook. “Vi måste ju nå ut.”
Men det slutar någon helt annanstans.
Det slutar med att våra gemensamma skattemedel – pengar från undersköterskor, snickare, pensionärer och småföretagare – varje dag rinner rakt ner i fickorna på globala techjättar som varken betalar skatt här, tar ansvar här eller ens bryr sig ett dugg om vår lokala demokrati.
Det är inte marknadsföring längre. Det är ett systemfel.
Offentlig kommunikation har blivit bekväm – inte demokratiskt viktig
Kommuner, regioner, myndigheter och EU-finansierade projekt har abdikerat från sitt demokratiska ansvar. De har bytt ut långsiktig samhällsinformation mot snabba klick. Lokal närvaro mot algoritmisk gambling.
Man tror man köper räckvidd. Men förlorar förtroende i sponsrade flöden. För ingen vet längre: Vem såg informationen? Vem stängdes ute? Vem sorterades bort av en algoritm från en global tech-jätte?
Det är samma plattformar som stoppar valinformation, censurerar samhällsbudskap och styrs av affärsmodeller, inte demokratisk logik. Ändå fortsätter offentliga aktörer att ösa in pengar istället för att välja lokala medier.
EU-finansierade projekt som sponsrar inlägg – det är direkt skadligt och bör sättas stopp för
Här måste vi tala klarspråk: Det är orimligt. Det är ansvarslöst. Det är odemokratiskt…att EU-finansierade projekt, som ofta har i uppdrag att stärka: demokrati, delaktighet, lokal utveckling och transparens…samtidigt PUTTAR UT sina budskap via köpta inlägg hos globala techjättar.
Det är exakt samma problematik som politisk reklam. Skillnaden är att det ena nu är förbjudet – det andra normaliserat. Det är ett kryphål som måste stängas. Offentliga medel ska styras bort från globala tech-jättar. Det här handlar inte om branschkrig – det handlar om demokrati. Det här är inte en strid mellan “print och digitalt”. Det är en strid mellan lokal närvaro och global anonymitet, samhällsansvar och affärsalgoritmer, transparens och mörk riktning, demokrati och datadriven påverkan. Varje sponsrat inlägg betalt med skattemedel för saker som borde stå i våra lokala medier – är ännu ett steg i fel riktning.
Skärpta krav från EU på offentlig kommunikation
Det är bland annat mot den här bakgrunden EU nu skärper kraven. Med den nya mediefrihetsförordningen, EMFA, tydliggörs att offentlig annonsering inte är en intern fråga för kommuner och projekt att lösa efter eget huvud. I artikel 25 slås fast att skattemedel som används för kommunikation ska kunna redovisas, motiveras och granskas.
För offentliga kommunikation innebär det ett tydligt skifte. Kommunikation kan inte längre behandlas som en bisak eller hänvisas till egna kanaler och sociala medier. I stället ökar kraven på att nå brett, öppet och inkluderande – där lokala medier med hög räckvidd åter blir en självklar del av lösningen.
Det är ingen detalj i marginalen. Det är en påminnelse om att offentlig information ytterst handlar om demokrati, tillgänglighet och ansvar.
Peder Gidlund, Norrbotten- och Västerbotten Gratistidning
