Varför är vi så ängsliga att göra fel eller kanske är det så att vi inte vågar göra rätt?

När jag ser mig om i samhället både i det stora som i mindre sammanhang upplever jag det är som allt flera av oss är mer och mer måna om att inte göra fel man strävar alltid att ha rätt. Det kanske är mänskligt men är det inte så att om vi alltid vill och strävar efter att ha rätt i alla sammanhang gör att man blir så osäker på att komma med ett förslag i familjen, att ställa sig upp i en förening eller på jobbet och faktiskt reagera utan att veta att det är rätt. Att säga att man har rätt trots att det senare visar sig att man fel är så läskigt är att man oftare och oftare tvekar med att säga sin mening eller faktiskt säga något som helst i en diskussion.

Är denna trend farlig eller hämmande?

Det beror väl helt och hållet var man upplever det. Om det sker i familjen kanske det inte behöver vara så farligt, men händer det på ett företag eller ännu mer inom offentlig förvaltning och politiken är det i alla fall i mina ögon, om inte farligt så i alla fall mycket negativ hämmande. Varför då? Det blir väldigt lätt att inte ge besked och beslut utan att utreda vad som anses vara rätt eller fel. Eller också är det åt andra hållet, att det är så viktigt att alltid ha rätt att vi utvecklat ett metod som allmänt är kallat ”Killgissa”. Alltså att i alla diskussioner och beslut påstå något man inte har kunskap om eller har kollat upp är rätt som det absolut rätta. Det kallas för att ”killgissa” men jag tror faktiskt att det är lika vanligt i alla kön.

Är det så farligt att ha fel?

Nä, faktiskt inte. I mina ögon handlar det att både tillåta att jag själv har fel och samtidigt även har stor förståelse för att andra kan ha fel. Alltså kunna säga de oerhört laddade orden ”JAG har fel” utan att känns som ett totalt nederlag. Det kräver dock att motparten i en diskussion eller liknanden accepterar mitt fel och inte använder mina fel som ”vapen” mot mig längre fram.

Kan det till och med vara bra att göra fel?

Jag tror faktiskt det. Att göra fel men samtidigt inse det och sedan bättra sig eller det man håller på med. Det är väl det som är utveckling och utan utveckling stannar både vi själva och samhället.

Min konklusion är alltså
Inse att du inte alltid ha rätt. Våga ha fel. Be om ursäkt. Felet gör att du antagligen aldrig gör eller säger detta fel igen utan hittar en bättre väg.

Så tillslut önskar jag en underbar sommar och jag lovar och svär att jag kommer att spela minst tre fel om dagen fram till semestern. Jag hoppas att de som lyssnar på oss förlåter mig, Glad sommar.

Text: Erik Skagerfält-Quayle, Tubaist och producent

Roxys kulturtips!

Warfsholm / Popup Galleri, Konst på Gotland

12 juni – 25 juni

Öppet: 10.00 – 16.00

Konstnär
SHAKIR KHALILOV

Välkomna!