Det finns något symboliskt i att ett tryckeri stänger.
För den som aldrig har besökt ett tidningstryckeri kan det vara svårt att förstå. Men för oss som arbetat med lokala medier är tryckeriet en del av den lokala medieinfrastruktur som under lång tid hållit den gemensamma lägerelden vid liv. En plats där lokala nyheter, berättelser, annonser och samhällsinformation tagit form innan de nått hushållen.
När en sådan verksamhet släcks förändras landskapet.
Beskedet att Pressgrannars tryckeri i Luleå läggs ned kom därför inte som en chock. Snarare som ännu en bekräftelse på en utveckling som pågått under många år.
Luleå är inte först.
Tidigare har tryckerier försvunnit i bland annat Visby, Skellefteå, Norrköping och på flera andra orter runt om i Sverige. Det som en gång var en självklar del av den lokala infrastrukturen har successivt centraliserats eller lagts ned.
Samtidigt har många dagstidningar minskat sin utgivningstakt. Från sex eller sju dagar i veckan till tre. I vissa fall ännu mindre. Redaktionen finns kanske kvar, varumärket finns kvar, men den fysiska närvaron blir allt mindre.
Parallellt har det svenska mediestödet förändrats. Tidigare fanns stödformer som i hög grad var kopplade till den tryckta tidningen och dess distribution. Dagens mediestöd är teknikneutralt och ska stödja journalistik oavsett plattform. Tanken är att främja innehållet snarare än papperet.
Det är en förändring som många anser varit nödvändig. Men den innebär också att de ekonomiska drivkrafterna att upprätthålla lokala tryckerier och tryckt distribution har blivit svagare. Resultatet ser vi nu runt om i landet när allt fler tryckerier stänger och produktionen koncentreras till ett fåtal orter.
Det är inte svårt att förstå varför. Annonsintäkter har flyttat till globala plattformar. Läsarbeteenden har förändrats. Kostnaderna har ökat. Mediekoncernerna fattar rationella beslut utifrån sina förutsättningar.
Men när man tittar på kartan över Sverige händer något annat.
Punkt efter punkt slocknar.
Ett tryckeri här. En lokalredaktion där. En distributionscentral på nästa ort.
Varje enskilt beslut kan vara logiskt. Men summan av besluten förändrar hela medielandskapet.
Det märks särskilt här i norra Sverige.
Avstånden blir längre. Besluten fattas längre bort. Produktion flyttas till andra regioner och ibland till andra länder. Det som tidigare fanns runt hörnet finns plötsligt hundratals kilometer bort.
För oss på Gratistidningen innebär det förstås att vi måste hitta nya produktionslösningar. Men ärligt talat är det den minst intressanta delen av historien.
Läsarna bryr sig inte om vilket tryckeri som producerar tidningen.
Annonsörerna bryr sig inte.
Kommunerna bryr sig inte.
Och de ska inte behöva bry sig heller.
Det viktiga är något helt annat.
Att det fortfarande finns medier som når människor där de bor.
Att samhällsinformation når fram.
Att lokala företag kan marknadsföra sig.
Att föreningar syns.
Att politiska partier kan kommunicera med väljarna.
Att det fortfarande finns kanaler som når hela hushåll och inte bara dem som råkar befinna sig på rätt social plattform vid rätt tillfälle.
Just därför blir utvecklingen nästan paradoxal.
Ju fler tryckerier som stänger, ju fler tidningar som minskar sin utgivning och ju mer medielandskapet centraliseras – desto viktigare blir de lokala räckviddsmedier som faktiskt finns kvar.
Det är en diskussion som kommer att bli allt viktigare framöver.
Inte minst när kommuner, regioner och myndigheter ska fundera över hur de når sina invånare. Den europeiska mediefrihetsförordningen, EMFA, bygger på tanken att offentliga aktörer ska använda öppna, objektiva och icke-diskriminerande kriterier när de väljer mediekanaler.
Det är svårt att tänka sig ett mer objektivt kriterium än att faktiskt nå människor.
När lägereld efter lägereld slocknar i medielandskapet blir de som fortfarande brinner desto viktigare.
Och kanske är det där den verkliga historien finns.
Inte i att ännu ett tryckeri stänger.
Utan i vilka medier som fortfarande väljer att vara kvar. Vilka som fortsätter investera i lokal närvaro, lokal annonsering och lokal journalistik. Vilka som fortfarande tror på värdet av att nå alla hushåll – inte bara några.
För en sak har vi lärt oss genom åren. När vi träffar läsare på stan, i butiker, på mässor, idrottsevenemang och marknader får vi samma budskap om och om igen:
Ni vill ha er lokala tidning.
Ni vill kunna bläddra i den vid köksbordet, läsa om det som händer i närområdet, hitta lokala erbjudanden och ta del av information som berör just er vardag.
Det finns en värme och en gemenskap i den lokala tidningen som ingen algoritm kan ersätta.
Därför kommer vi att fortsätta utvecklas, hitta nya lösningar och anpassa oss till en föränderlig medievärld. För vårt uppdrag är detsamma som det alltid har varit – att samla människor kring den lokala berättelsen.
Och vi vet att ni läsare uppskattar det. Vi vet att ni vill ha er tryckta tidning.
Därför tänker vi fortsätta hålla den lokala lägerelden levande.
Peder Gidlund / Ansvarig utgivare Norrbotten- och Västerbotten Gratistidning
