Efter svåra olyckan blev My en viktig förebild

My Andersson hade ingen träningsbakgrund sedan tidigare att falla tillbaka på, men efter olyckan är det viktigt att vara stark.

– Jag måste ju hålla igång för att orka och behöver vara stark eftersom jag ju gör allt med överkroppen. Jag är aktiv i mitt arbete och på fritiden hemma med allt jag gör i min vardag. Jag tränar en del på jobbet tillsammans med mina patienter och på sommaren älskar jag ju bara få komma ut och rulla runt sjön exempelvis, då kan man få upp bra flås.

Träning finns med som en självklar del i jobbet. Som Norrbottens enda rebabinstruktör möter hon dagligen patienter i samma situation.

– Jag kan visa mina knep och vad som funkar, exempelvis med förflyttning eller sittande styrketräning. Samhörigheten är viktig helt enkelt, och visa att det finns ett liv utanför sjukhuset, för det tror man ju inte från början. För min egen del så var jag på sjukhuset i tre månader, och vardagen när jag kom hem var omtumlande och något helt nytt än vad jag var van vid. Rehabiliteringen fortsätter ju livet ut. Jag måste fortsätta att ta hand om mig själv för att orka och då är träning viktigt.